Jag är redo, igen. Tror jag.

Mitt bloggande sist tog skruv, jag var deprimerad och det blev bara ett ständigt ältande om hur synd det var om mig. Det kändes inte bra, det kändes till slut jävligt patetiskt.

Nu är jag faktiskt lycklig och det känns som att jag har ett roligare liv att berätta om. Det händer lite mer här. Det är inte längre att gå till ett jobb med motgångar, komma hem från jobbet, laga äcklig mat, kolla på tv och blogga för att sedan upprepas likdant 3000 gånger. Nej, nu är det andra bullar!

Välkommen! :)