Julen är över... det vart en mysig jul som för min del var det första utan mina föräldrar. Istället firade jag jul med min sambo och så kom hans 15-åriga son hit. Det blev faktiskt en riktigt trevligt litet julfirande men jag råkade göra ett uttalande som höll på få förödande konsekvenser, klantigt av mig men när vissa saker som är känsliga för en själv är det svårt för mig att inte nappa på att slänga ur mig något sånt. Nåja, trots lite gräl när älskling kom hem igen efter att ha lämnat sonen så tror jag det har lagt sig, vi har hade i alla fall till slut en mysig juldagskväll och en slapp och härlig annandag... Både jag och älskling blev överrösta av julklappar (från oss själva)... kändes lite skevt, men sonens julklappar var i och för sig något färre men dyrare, och i ett paket var det ett kuvert med flera tusen så... han är nog nöjd!

Jag fick en bok om ishockeyns "Världens ishockeyrekord" (mycket intressant!), filmen Jägarna 2, äggkokare (som jag önskat!), en Ergorapido i fantastiskt djup turkosblå-färg, en 1-literskastrull från OBH Nordica samt en badrumsmatta! Mycket nöjd är jag! Älskling blev supernöjd för mina presenter också: En bad mother fucker-plånbok, Calvin Klein-kallingar, Bob Marley-läderskärp och första säsongen av serien Sons of Anarchy. Serien hade varken jag eller han eller sonen hört talas om förr (jag fick ett erbjudande om att köpa en serie för 99 kr när jag köpte en annan julklapp och därför blev det den). Nu har vi sett tre avsnitt och den är bra faktiskt! Handlar om ett mc-gäng.

Vi har en fin julgran här. Förstår ingenting, sambon hade hört att det skulle vara svårt att få tag på fina granar i år - men jag tror då aldrig jag har haft en finare gran än denna. Proportionelig och jämn och ståtlig! Vi har julgranskulor i turkosblå och silver och en liten glitterremsa på det! Enkelt och snyggt! 

Nu sitter jag och surar lite grann. För igår sa älskling att han kanske skulle ta och vara hemma idag också, passa på att ha lite extra ledigt nu vid jul... men, nej, inte det! Blää på han! Avskyr när man säger något sådär, jag hann ju se framför mig en till mysdag framför oss... och nu då!? Sitter jag här själv och kollar på... eeh någon ny form av Djungelboken.. dåligt!

Ska ringa min chef i skobutiken lite senare och se om hon behöver någon hjälp i veckan, man vill ju helst inte men sedan känner man att man skulle behövde också (det är ju alltid bra med pengar och roligare att vara ledig tillsammans, vi har sagt ev ons-fre - jag hoppas det inte blir alla tre i alla fall - men helst en.)... plus att jag måste ta mig själv i kragen och läsa lite av kurslitteraturen också... 5:e kommer tentan och jag måste erkänna att det fan i mig känns lite svårt, statsbildning är inte min grej... 

Tråkigt inlägg... jag är ingen hejjare pån det är med att blogga längre... borde egentligen satsa på twitter istället...

Ähh.. behöver städa, behöver tvätta... vore bra att göra det idag men hoppas på att det blir få arbetsdagar så jag tar det sen... Annars så skulle jag även behöva hälsa på syrran och systerdöttrarna och lämna julisar... Annars fyller i och för sig ena år 1 januari, så jag antar att, tyvärr, allt blir vid kalaset... vår får se...

Annars idag skulle jag vilja tvätta

Jag har av olika anledningar tänkt tillbaka mycket på senaste. Det finns så mycket fina människor jag träffat! Eller det var väl kanske att ta i, men det finns fina människor jag har träffat som betytt något för mig - vare sig det handlar om något litet eller stort! Och det känns så tråkigt att man ibland tappar kontakten, men ibland kan det också vara bra - att det i sig blir en värdefull erfarenhet. Minnena finns ju kvar! Även de pinsamma som nästan alla mina människomöten innehåller men som ändå bevisat sig betytt något för mig. Jag är ju väldigt impulsstyrd och dessutom ivrig och vissa galna saker har jag gett mig in på. Typ gått på en modeinvigning fastän jag absolut inte har någon koll på någonting. Fråga mig inte vad jag tänkte eller trodde, jag ville nog bara insupa känslan eller något, haha!

Egentligen är det nog dock inte alltid människan i sig som har betytt något för mig. Många mina impulsiva minnesfyllda möten från har stärkt mitt mod och min självkänsla - faktiskt! Jag vågar och jag kan!

Viss nostalgi kan dock gör mig väldigt förvirrad ibland och tappa bort mig i tiden, jättemysko. Jag inser hur lätt det är att tänka "det var bättre förr" men egentligen så är det ju inte så. Nu har jag ju det jag anser mig behöva för att må som bäst. Jag har min fina kille! Och jag har insett att mitt behov att ha en älskling har absolut inget med att man skulle vara osjälvständig att göra. Jag trivs bara bäst att ha någon att dela livet med, säkerligen också mycket beroende av att jag är en liten hemmaråtta som inte är så särskilt social annars. Men allting runtomkring är rätt rörigt nu i och för sig, men jag har ju i alla fall någon att dela det med. Inte sitta ensam och bittra ner mig hemma helt själv! Men nu tycker jag fan vi ska få lite tur med oss vad gäller en större bostad, i Tyresö då. Men lite läskigt också, tänk om det inte gör det bättre... men jo, det gör det ju! Bara det inte dröjer alltför lång tid till dess!

Fy för fa-an...idag är ingen bra dag. Gårdagen slutade inte bra, jag blev så ledsen. Så jävla ledsen, precis som tidigare på den eftermiddagen. Man ska fan inte leka med hormoner, och kanske speciellt inte jag som vet att jag är känslig för det... I helgen har vi varit på en form av spahelg och jag sköt därför upp mensen - vilket jag lätt kan göra eftersom jag äter p-piller. Och jag tror nog med stor säkerhet att det är därför jag igår var superdupermegakänslig (även om situationen säkert gjort mig ledsen eller lite besviken annars också men INTE SÅ LEDSEN så att huvudet känns som det ska sprängas och tårarna bara sprutar, suck!).

Och idag ligger jag hemma och tycker allmänt synd om mig själv. Jag orkar ingenting. Känner mig allmänt nere. Känner mig oomtyckt och äcklig... Jag vill inget hellre än att min älskling ska komma hem, krama om mig och att allting ska kännas bra igen... men, någonting säger mig att så kommer det inte bli...

Dessutom har jag faktiskt ont i huvudet... och har hoppat över en föreläsning idag igen... borde försöka lägga mig i sängen och läsa lite i historieböckerna, ska försöka. Först blir det väl dock till att borsta tänderna nu.

Hej och hå, inte har man haft så mycket höstkänsla fastän det är mitten på oktober? Den kommer nu, för mig i alla fall. Visst, när jag var uppe i Tornedalen förr förra helgen så kände man hösten på höstpromenaderna bland de rödgula löven... Men nu är hösten här hemma också... 

Min helg har faktiskt varit bra måste jag säga. Jag och älskling gjorde en (för mig) riktigt höstmysig sak i söndags. Vi promenderade genom skogen till Jakobsbergs Centrum och åt frukost på ett fik. Det är en promenad enkel väg ca 2,5 km så det var väl duktigt? Och vår fina schäferhund Enzo fick vara ute mycket - det gillar han, såklart!

Efter allt stressande med lägenhetsstrul och flytt börjar jag nu komma till ro igen. Visst, vi fick inte fatt på någon 3:a i Tyresö men det är fan vad min lilla lägenhet är mysig... dock har jag fått säga till älskling att sluta gnälla över köer och restid för jag orkar inte, det är dessutom jag som gjort (enligt mig) mest för att försöka hitta en lägenhet på "rätt" sida om stan för han och då är det inte ens jag som satt mig i den sistsen att man inte får ett lägenhetskontrakt (det är ju jag som ställt han i bostadsköer osv - som han borde gjort redan då han separerade för 8 år sen liksom...vilket han själv grämmer sig över såklart).

Nåja, nu är det mysigt tycker jag. Men det är ju egoistiskt för mig att säga så förstås men så är det. Lägenhet är ändå fin (trots sina skavanker på vardagsrumsväggarna) och mysig. Tv:en är stor och internetuppkoppling är välfungerande! Det är mina möbler och allting är inrett med känsla. Det minuset är väl att köket inte har någon fläkt och det problemet har jag inte riktigt märkt förut, men nu när man är två och verkligen lagar mat märker man den nackdelen... Allvarligt talat är faktiskt pendeltåget dessutom också skönare än tunnelbanan trots allt, speciellt nu när jag pluggar eftersom jag kan läsa på pendeln men ej t-banan (det är så konstigt tryck i tunnelbanan som gör mig åksjuk om jag läser samtidigt). Och dessutom, här luktar det inte rökelse och afrikamat hela tiden!

Nej, som sagt. Det är rätt skönt. Vi försöker dock få tag på ett snabbkontrakt hos Tyresö bostäder men jag börjar känna mig lite rädd inför det... ska jag igen sätta mig i en sunkig lägenhet när min är så mysig... och dessutom till en ort där man varken har tunnelbana eller tåg utan det är buss som gäller men sen anslutning till tunnelbana... hmm...

Då är jag 22 år, på riktigt (hela sommaren har man ju varit "22" när folk frågat liksom). Igår fyllde jag år. Lite tråkigt är det att inte vara liten längre just när det gäller födelsedagen, och julafton... Det där pirret och glädjen är ju inte densamma.

Men det blev en mysig kväll. Älskling kom hem med budapestbakelser och lite presenter. Jag fick fyra trisslotter (vann bara 25 kr på en av dem) och 1 film: Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten. Vi började kolla filmen igår kväll men kände oss sömninga och gick och la oss. En sådan film är dum att förstöra av trötthet!

Juste, vi var och käkade Filé Mignon på kvarterskrogen också. Det var gott!

Men nu är det fan i mig dags för mig att börja läsa lite... Ska plugga fram till lunch (och tvätta om 45 minuter). Klockan 14 ska jag jobba, fram till kl 19. 

Heippa!

(Juste, i helgen var jag hos mamma och pappa i Tornedalen och hälsade dessutom på farmor.)

Puh! Nu är vi inflyttade. Inflyttade i min fina lilla lägenhet. Å vad det är skönt att vara hemma. Här finns ju allt, och det är mina saker, och det är fint! (att väggarna är lite dåligt gjorde, inte av mig dock, i vardagsrum och sovalkov gör inte så mycket längre). Helt otroligt vad kärlekskrank man måste vara när man självmant bor i en rätt sunkig lägenhet i Bagis med massa flyttkartongen och kaos i ett års tid... hmm..

Nu bor vi här. Min snubbe och schäfern Enzo. Det är så himla mysigt tycker jag! Men det är tyvärr trots det inte hållbart i längden... han måste åka speciella tider för att i bästa möjliga mån undvika megaköerna genom stan (han jobbar på andra sidan) och han kan inte ha barnen här. Han har dem varannan helg. För mig får han såklart ha barnen här men det ju inte hållbart eftersom det inte finns något rum att stänga in sig i när man vill sova eller vara ifred... 

Min snubbe har en husvagn och det såg inte ut som att han skulle få en vinterplats för campingarna är överfulla på grund av alla vägarbeten... men han fick det till slut, men jag vill absolut inte att han ska bo på en jädra tattarcampinng... han säger att vi får se hur det funkar med den långa resvägen han har härifrån.

Nåja, dessa tre dagar som nu gått tycker jag har varit mysiga. Men vi får se, som sagt. Nu i helgen har jag en idé om att flyga upp till Tornedalen. Hälsa på mina föräldrar (som flyttade dit i helgen) och hälsa på min farmor som bor där. Ska försöka tigga till mig flygbiljettspriset som födelsedagspresent bara ;)

Och äntligen har min älskling kommit till ro så vi ska boka mysweekend. Det blir Klockargården denna gång, för de har gemak med bubbelbad som man får ta med hunden på! Ska ringa de efter plugget idag för att kolla så att det verkligen finns kvar det datumen...

Nu blir det en kanelbulle (det är ju kanelbullens dag, och jag bakade igår) och frukost innan jag ska ila iväg för ett seminarium.

Ack och ve, det må vara hemskt men jag saknar verkligen min älskling nu. Det känns orättvist att vi inte ska bo ihop, fastän den typ inte finns något annat jag vill hellre.

Jag tycker inte att det handlar om att av den anledningen vara osjälvständig, men jag kan hålla med om att det är något typ av beroendebeteende. Men jag är väl en romantiker på så vis, om man anser det romantiskt att sova tillsammans med någon och dela vardagen med någon. Det är ju det som är så otroligt fint med ett förhållande tycker jag. Man har någon som man älsklar och som man dessutom älskar att umgås med och trivs med och dessutom kan vara helt sig själv med.

Ni anar inte vad muppig jag kan vara. Och jag tänker nog inte avslöja vad vi kallar varandra ibland, för det är sååå otroligt jävla urtöntigt, hihi!

Men det gör mig ledsen att vi nu på obestämd tid kommer vara s k särbos (känns som det kommer bli en evighet eller t o m göra att vår kärlek rinner ur sanden av det här, jag blir sådär orolig och rädd). På något sätt är det halva grejen att ha den tryggheten att dela hemmet och det där tråkiga vardagen med någon. Vardagslyxen att bara kolla på tv-program med honom innan läggdags betyder så mycket för mig. Nu är jag liksom som sådär ensam igen känns det som, sådär ensam som när jag var singel i flera år. Sådär ensamt som blir så långtråkigt i längden (eftersom jag ändå är den hemmatama människan som inte vill behöva konstla till det och hitta på saker hela tiden, det är skönt att bara vara hemma).

Svammel... jag är lite ledsen i alla fall. Och orolig. I natt kommer jag inte få godnattpuss och imorgon kommer jag inte få godmorgonpuss... och det är bara att vänja sig, förjävligt.

Plugg idag, plugg imorgon, tentaskrivning på onsdag... nervöst och lite jobbigt.

Torsdag ska jag jobba heldag. Fredag ska jag plugga heldag (ska läsa en hel bok). Lördag ska jag jobba och söndag ska jag jobba. Sedan drar en ny vecka igång med massvis av nytt plugg och min kille fyller 45 år, med andra ord kanske han inte är så mycket "kille".

Jag har dessutom knappt några pengar och vi har ingen bostad fr o m 1 oktober. Eller jo, jag har ju min enkla boning. Men det går inte att vara sambos där, vilket ju är förjävla asjobbigt. 

Vi har varit på visning för en bumslägenhet som vore skön att få svar på eftersom vi har så bråttom. Idag damp det ner en inbjudan till visning på helt nybyggda hyresrätter i Farsta, men det är på mitt bostadskökonto plus att det är dyrt hyra... Och att det är på mitt bör innebära att jag måste sälja min lägenhet om vi överhuvudtaget ska kunna tacka jag till den... knepigt läge i så fall, vi får väl se...

Nu ska jag gå och köpa mjölk. Jag har druckit kaffe utan mjölk hela dagen eftersom älsklingen min bara lämnade typ två droppar kvar imorse...