Nu är det en arbetsdag kvar. Imorgon jobbar jag, sedan är det semestertid för mig... Om än jag varit ledig tidigare i sommar är det först nu som det känns som semester eftersom jag ska åka bort och att älskling min också är ledig... så jag saknar honom nu...vi är dock livrädda att vädret ska ställa till det, även om man ska försöka att inte hänga upp sig på det är det inge kul att vara på ett sandstrandställe i tre veckor boendes i en husvagn i tre veckor liksom...

Jag hoppas att helgen rullar på. Imorgon är det som sagt jobb och sedan lite fix hemma såsom tvätta och plocka ihop packning. På ösnbdag är det kalasdag. Farsan fyller år imorgon egentligen och min systerdotter på måndag. Först är det kalas mitt på dagen för systerdottern som blir åtta (!) år...och sedan följer jag nog med mina föräldrar på käk och ger farsan present också... Sen ska jag hem och hoppas på en skön söndagskväll som leder till en månadsmorgon då jag ska till Bromma Airport och flyga neråt i landet... måste erkänna att jag är skiträdd att de ställer in min flight på grund av för tomt plan... Gaah...

Nu börjar det närma sig resfeber...och har jag sagt att det är PROPELLERPLAN och att jag är rätt flygrädd!?

Oh ja! Jag lever...

Hittills har det varit en ok vecka, det har faktiskt gått relativt fort... trodde ändå den skulle gå segare... Måndags var det verkligen full rush på jobbet, vi startade rean... Jobbade 10-19:30 sen var det bara hem och käka och kolla Johan Falk-filmen som blivit måndagstv:en. 

Igår, tisdag, jobbade jag 10-15:30 sen gled jag in mot stad och införskaffade en bok inför höstens historia kurs (börjar med Medeltiden)... Akademibokhandeln hade tre av fyra böcker jag sökte... men jag köpte den som var minst tegelsten... en av böckerna var verkligen GIGANTISK! Jag köpte faktiskt den tunnaste (jag ska ju få med mig den på flyget...). Den är dock på nästan 400 sidor och på engelska! Jag har börjat läsa lite ikväll men det är svårt, riktigt tufft faktiskt... Nåja, sedan på tisdagen träffade jag en av mina bästa vänner. Hon bjöd på mat, vi valde dock pizzerian och jag lyxade med en god kebabpizza. Sedan hyrde vi filmen "Fyra år till" som var bra. Vi snackade skit och åt pop corn, hon sov sedan här.

Idag, onsdag, har jag jobbat 10-15 och min syster mötte upp mig på jobbet vilket var trevlig. Hon tyckte jag var duktig, det gjorde mig glad! :) Vi strosade sedan till city (jag jobbar i Gamla Stan) och käkade på Bolero. Sen fikade vi på Bellman (jag åt en megagod chokladtårta/kaka/grej) och sedan såg vi "Bad Teacher" på bio... Den var okej, jag tycker filmerna blir lite töntigt tjejklyschiga och sextramsiga ibland men det var ändå en 3/5 om man säger så, roliga karaktärer! Efter det har vi åkt hem, jag dricker kaffe, sneglar på fotbollen (känns mörkt jue.. eller snarare KÖRT) och försökte läsa lite i kurslitteraturen som sagt... 

Nu blir det väl till att prata med min älskling som ju är på Öland och sedan somna. Imorgon är tanken att jag ska jobba heldag (10-19) och likaså fredag (10-19) och lördag (10/11-16/17) och sen är jag ledig och förhoppningsvis redo för semester! Jag längtar - samtidigt som det gör saken lite jobbigt för då blir jag livärdd för att det bara blir pannkaka... Nåväl.. nu ska jag sluta, precis när Japan vann semin mot Sverige... buhäää.... Nåja, det är ju bara fotboll... :P

Hmm, varning för gnäll!

Jag har blivit en flodhäst.... jävla fettdepåer lite här och där... Varför blir det såhär? Det känns som att det är rätt vanligt nämligen, visst man trivs och mår bra och skiter i att bry sig allt för mycket om en tight kropp... men sen stjälper det över...

Jag pratar om förhållanden. Nu har jag varit flickvän/sambo i snart ett år och visst syns det på kroppen... mysiga hemmakvällar och matlust, det visar sig... träning? Njaee, vem vill iväg och träna när man hellre kan åka hem och få god mat och mysa liksom...

Usch, vilken ångest ändå. Min kropp har nog fått en chock av alla goda gräddsåser det blivit på senaste. Och att det varit så mycket god amt att jag inte kunnat låta bli att äta en ortion utan två...Åhh... måste börja skärpa mig nu! Direkt efter semestern ska jag banne mig skaffa Friskis & Svettis igen... även om mitt andra gymkort inte går ut förrän 28 november... men så får det blir, jag vill inte bli gravid flodhäst också... (alltså, ännu större, inget med befruktning att göra på så sätt).

Nej, nu ska jag ringa min karl - som jag faktiskt blir irriterad på att han inte ringer mig... visst, det är säkert jättekul på semester och sådär men jag hade också semester och var borta men ändå är det jag som ringer... varför blir det alltid så... varför är det alltid jag som är den som gärna vill prata varje dag och höra hur läget är... är det kanske trots allt lite typiskt "tjejigt"? Vilket fall som helst så blir jag grining och känner mig inte omtyckt när han inte bryr sig om att höra hur jag har det.... blää på han!

Det blev skit! Det blev skit innan min älskling åkte iväg till sitt favoritställe, Öland. Han åkte nämligen imorse och behövde förstås sova natten till idag... Och jag med för den delen, för jag skulle ju jobba idag! Men...min karl kom allt iväg men inte jag - till jobbet alltså.

Igår kväll när jag lagt mig i sängen för att sova får jag krampaktiga ilningar över bröstet (hjärttrakterna) vilket är förbaskat obehagligt... Visst, jag får det ungefär varannan vecka och det hugger till lite... men nu högg det inte till LITE, det var ihållande och läskigt. Därför blev det skit, karln min blev irriterad för jag är ju lite hypokondrisk och han tycker väl att jag överdriver och om inte annat tyckte han att ett ambulans skulle hämta mig. Det blev bara katastrof. Han gick och la sig på soffan och där i sängen låg jag kvar med ett ont tryck över hjärtat och såsmåningom började min högra arm sticka och domna bort, inte alls kul... läskigt. Slutligen kom älskling tillbaka till sängen men totalslocknande och efter mycket om och men slumrade jag också, ca två timmar innan klockorna ringde... det kändes fortfarande då...trycket över bröstet och domningarna... 

Ja, jag var ändå inställd på att jobba. Det är helg och då är det bra betalt för en kort dag dessutom... men med tryck över bröstet och max två timmars sömn förstod jag att det inte var någon idé och pratade med min chef som blev jätteorolig såklart. Jag la mig på soffan hemma och försökte somna, jag slumrade lite halft till Nyhetsmorgon, Lotta på Liseberg och Sommar med Ernst. Sen vaknade jag till och det kändes som att det var ok med mig ändå, jag började plocka och städa lite inför att åka hem till min lägenhet som jag tänkte vara i nu när min snubbe ändå dragit till Öland (jag åker ner 18:e). Men då börjades det igen, armen domnades och blev svullen... ringde Sjukvårdsupplysningen och de frågade om min mungipa eller något hängde, njaa det tror jag inte, möjligtvis lite... hon bad mig le och se hur det var då, och visst, vänstra sidan vill inte riktigt upp i leende. Då bestämmer hon sig, hon skickar en ambulans som ska hämta mig - men utan sirener eftersom det inte är så akut. Om det blir akut ber hon mig ringa 112 omgående, annars kommer ambulansen som får ta mig till sjukhuset som får kontrollera, jag ska inte gå dit själv säger hon.

Och nu kommer förödmjukelsen. När jag öppnar dörren säger ambulanspersonalen "Jaha, vem är det som är sjuk". Jag säger "Det är jag". Varpå han svarar "Är det DU. Du ser ju inte särskilt sjuk ut"... Och sedan får jag minsann höra att man inte får hjärtinfarkt och proppar i "din unga ålder" (vilket jag tycker är fel att säga, för det har visst hänt! Det finns inga garantier och att utan ha undersökt utesluta sånt är vidrigt beteende tycker jag). Nåväl... "vi får väl göra en kontroll då" säger han men mitt blodtryck är normalt och de kan inte se något som ska vara nödvändigt att ta mig till sjukhus för... men så nämner jag det där med mungipan och visar varpå han säger "Du gör dig inte till nu va?" Och säger sedan "Jahapp, då får vi väl ta dig till sjukhuset då, men det är bara för den där lilla mungipan blablalba". Det är ju trevligt beteende eller hur? Jag kanske är livrädd! Förresten så var det inte jag som beställde ambulansen, det gjorde vårdguiden, som jag tycker var skickliga för man ska inte riskera något med de symptomen. Själva sa ju den där ambulanspersonalen att "det här behöver man minsann ingen ambulans för". Tack för den käftsmällen...

Nåväl... jag kom till SÖS och fick ta EKG och massa prover... sedan fick jag, i vanlig ordning, vänta vänta vänta... Sen kom en läkare och jag fick dra historien för femtioelfte gången men alla värden var bra och alla provsvar var bra... Det kan vara muskelkramper vilket man kan få av översträngning osv... och tydligen kan musklerna klämma åt nerverna som går ut i armen, varpå jag kan få de där stickningarna och domningarna. Det känns både bra och dåligt, jobbigt att man ska behöva må så dåligt utan att det är något farligt och att ingen därav tar en på allvar... Men samtidigt bra att alla värden och provsvar faktiskt såg utmärkta ut..

Långt inlägg... men det var en omtumlande dag... 

Passar på att skriva lite. Jag har nu jobbat sedan 1 Juli. Det är inte tungt, men det blir lätt långtråkigt mellan varven. Det är inte som i en HM-butik direkt där det alltid finns kunder, nya varor att packa upp och varor att ställa i ordning. Arbetar i en liten skobutik i Gamla Stan. Men det är kul också! Långrandigt bara, jobbar själv nio timmar just nu - klockan tio till sju.

Nåväl, skönt att ha ett jobb så lite pengar trillar in i alla fall! Blir heltid åtminstone t o m söndag, nästa vecka har jag fått åtminstone halvtid om jag förstod det rätt. Då är dessutom min älsklade karl och hans barn redan nere på Öland. Jag åker ner först den 18:e. Helt ärligt så är det lite tufft inombords för mig just inför resan, skräckblandad förtjusning - och jag kan inte försöka prata om det heller för jag låter mest bara arg och så är jag rädd att han blir tjurig och råkar slänga ifrån sig några gamla detaljer som jag ABSOLUT INTE behöver... Vi åker ju till deras s k "smultronställe" och det är eftersom att det är "deras" som det är lite jobbigt tycker jag ("deras" som även inkluderat barnens mamma när hon var med i bilden, åtta år sen eller så i coh för sig)... I alla fall inte så kul att behöva känna så. Jag är rent ut sagt skiträdd för att jag ska bli påmind och tänka "jaha, nu sitter vi här på den här platsen och pussas, precis som de gjorde" och sådär... Jag är känslig på sånt. Nåväl, vi håller tummen för att det inte blir sådana tankar...

För övrigt kanske det redan händer något på vägen ner för mig... Jag ska ju flyga, jädra propellerplan är det tänkt! Gaaah! Livrädd!

Igår handlade jag i alla fall semesterböckerna och semesterserien. Det är böckerna som rubriken beskriver. Jag kan nämligen inte hålla mig! Annars brukar jag alltid vänta på pocket men nu köpte jag två böcker, inbundna, 249 jädra kronor per bok. Mitt i Afrika av Ann Olivecrona & Petter Karlsson samt Det du inte såg av Patrik Sjöberg & Markus Lutteman... Jag har börjat med förstnämnd och karln börjar nog med Sjöberg-boken som han också vill läsa.. Dessa böcker har jag blivit så nyfiken på av dess marknadsföring. Läste en intervju med Olivecrona och den andra bokens diskussion har väl ingen undkommit? Tror båda är bra, får se om jag inte lyckas läsa ut någon bok för snabbt nu bara... de verkar rätt lättläsa nämligen... Nåja, passade på att köpa en serie också som jag tror kanske faller mig i smaken, Entourage... vi får väl se...

Nu har klockan hunnit bli över 18 (har haft lite kunder sedan jag började skriva) så snaart får jag stänga och åka hem... förresten, glöm inte hejja på Sverige kväll ;)

Idag är det fredag. Idag är den dag som jag jobbar på länge känns det som. Och det är det va? Närmare bestämt 5 juni såg jag i kalendern... Inte konstigt att det känns som ett tag då. Tyvärr måste jag säga att det ändå är lite synd att man varit ledig i fyra veckor men inte känt sig sådär semesterglad. Min sambo jobbar ju och jag göra inget särskilt förutan att bara hänga hemma, ungefär så... Längtar till "riktiga" semester som för mig börjar vecka 29. Hoppas bara den blir bättre än midsommarn så sätt...

Nå, det känns bra att vara på jobbet i alla fall. Hittills har det funkat, får se om det blir långrandigt i eftermiddag... Mellan varven är det nämligen helt dött och kan bli rätt tradigt. Jobbar i en liten skobutik i Gamla Stan.

Längtar till ikväll i alla fall. Ska till Grönan och se Ziggy Marley. Dock är jag lite nervös hur mycket folk det blir, jag stänger här 19:00 och ska sedan ta båten över till Djurgården och in på Grönan till konserten som börjar 20:00... Gaah, känns tight. Men det får lösa sig :)

Nu "värmer jag upp" genom att kolla resor till Jamaica. Vilket jädrans paradis!