Jag har av olika anledningar tänkt tillbaka mycket på senaste. Det finns så mycket fina människor jag träffat! Eller det var väl kanske att ta i, men det finns fina människor jag har träffat som betytt något för mig - vare sig det handlar om något litet eller stort! Och det känns så tråkigt att man ibland tappar kontakten, men ibland kan det också vara bra - att det i sig blir en värdefull erfarenhet. Minnena finns ju kvar! Även de pinsamma som nästan alla mina människomöten innehåller men som ändå bevisat sig betytt något för mig. Jag är ju väldigt impulsstyrd och dessutom ivrig och vissa galna saker har jag gett mig in på. Typ gått på en modeinvigning fastän jag absolut inte har någon koll på någonting. Fråga mig inte vad jag tänkte eller trodde, jag ville nog bara insupa känslan eller något, haha!

Egentligen är det nog dock inte alltid människan i sig som har betytt något för mig. Många mina impulsiva minnesfyllda möten från har stärkt mitt mod och min självkänsla - faktiskt! Jag vågar och jag kan!

Viss nostalgi kan dock gör mig väldigt förvirrad ibland och tappa bort mig i tiden, jättemysko. Jag inser hur lätt det är att tänka "det var bättre förr" men egentligen så är det ju inte så. Nu har jag ju det jag anser mig behöva för att må som bäst. Jag har min fina kille! Och jag har insett att mitt behov att ha en älskling har absolut inget med att man skulle vara osjälvständig att göra. Jag trivs bara bäst att ha någon att dela livet med, säkerligen också mycket beroende av att jag är en liten hemmaråtta som inte är så särskilt social annars. Men allting runtomkring är rätt rörigt nu i och för sig, men jag har ju i alla fall någon att dela det med. Inte sitta ensam och bittra ner mig hemma helt själv! Men nu tycker jag fan vi ska få lite tur med oss vad gäller en större bostad, i Tyresö då. Men lite läskigt också, tänk om det inte gör det bättre... men jo, det gör det ju! Bara det inte dröjer alltför lång tid till dess!