Återigen sitter jag med min motorcykelångest. Förr så såg jag det som en jädra fördel att min kille har motorcykel så man har den möjlighet att hänga på, nu börjar det nästan kännas avundsjukt mest. Jag vill kunna köra själv och ha en egen ju!

Det är halva grejen ju, den där frihetskänslan när man kör själv istället för att sitta bakpå och krama om som en koalabjörn...

Igår blev jag ändå glad ocg hoppfull. Jag gjorde en låneansökan och fick ett preliminärt godkännande. Nu kollade jag mailen i morse och fick ett nej. Men jag vet, egentligen är det väl för mitt eget bästa förstås... men det är frustrerande att åka jojo hela tiden. Igår kväll hittade jag nämligen fyra fina hojjar jag mycket väl kunde tänka mig och här hemma pratade vi lite körteknik och jag fick hopp om att jag nog skulle klara det...

Men åter igen, hur ska jag som student få råd med en motorcykel. Visst, jag har sparpengar men i år hade jag tänkt använda dem till att ha semester i sommar... Surt sa räven... eller vad är det man säger...