Åhh...vad ångest jag har. Värsta i-landsångesten.

Jag vill så gärna ha en egen motorcykel. Och jag vill, som bekant, inte ha vilken motorcykel som helst (om än jag är realist så att jag borträknar de allra nyaste modellerna). Men jag vill minimum ha en 600. 

Fast egentligen är det oväsentligt eftersom jag för det första inte har råd eftersom jag pluggar! Åhh... dessutom har jag inget motorcykelkörkort och egentligen tror jag inte att jag är duktig på att köra vilket jag då direkt känner är förnedrande och därför förutser att det kostar enorma pengar bara för att lära sig... och så har jag ju minimalt med tålamod när det gäller sånt!

Visst är det jättekul att ändå ha möjligheten att åka hoj eftersom min kille har en fantastiskt fin Suzuki GSX-R 1000. Det är skitkul men ibland också lite läskigt eftersom jag själv inte har någon kontroll över situationen (om ni förstår vad jag menar, jag är ju helt handfallen om det händer något, hade jag kört själv hade det varit mitt fel och jag hade kunnat parera själv). Dessutom så känner det lite trist att man i det sammanhanget säkert fortfarande ses som "kul med en tjej som följer med", men egentligen vill jag ju köra själv - vilket är ännu ballare förstås. 

Åhh, vad jag vill ha kunskapen att köra hoj och dessutom äga en egen. Helst skulle jag vilja ha en R6:a eller en Daytona. Men Gixxern 600 är också fin förstås... eller 750:n....

Förresten, här kan man se att trots att jag är född 1989 så har min fostran baserats på att jag är tjej. Jag har alltid varit "pappas flicka" och gillade motorsport och ishockey tidigt. Åkte alltid med min farsa på hans custom-hojjar och var den som drev att gå på bil- och motorcykelmässor. Dock har jag alltid egentligen själv haft mer intresse för sportjhojar och R1:an var tidigt min favorit! Dock när jag visade lite intresse för att köra cross så var det "farligt", det var aldrig någon som direkt ut har sagt att jag inte får men istället inpräntade de i mig att "det är ju så farligt". Man använde alltså avskräckarmetoden på mig. Samma sak när jag ville ta körkort så var det inte så ofta de ville övningsköra med mig, och jag kan ha fel här men det känns som att min pappa (inget ont om han) hade varit väldigt intresserad av att övningsköra med mig om jag hade varit kille eftersom att "en grabb ska ju ta körkort när man fyller 18 år". Pratar man hockey kan man dessutom säga att jag var ganska ledsen när jag hängde i ishallen och hejjade på killarna som spelade hockey, jag blev ledsen för att folk trodde att jag var "en söt liten tjej som flirtar med killarna". Det var inte därför, jag gillade hockey! Och visst är vi tjejer och killar och att det var kul att flirta när man väl var där också men jag kunde ju hockey, det var ju det som var det som var kul... dock väldigt tråkigt att jag aldrig blev introducerad till att själv spela hockey, det fanns liksom inte på världskartan...dock hade jag fått rida och gå på gymnastik och jujitsu (det är ju viktigt så man inte blir våldtagen). Dock fick jag spela tennis, men det är väl heller inte världerns manliga sport heller.... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Julen är över... det vart en mysig jul som för min del var det första utan mina föräldrar. Istället firade jag jul med min sambo och så kom hans 15-åriga son hit. Det blev faktiskt en riktigt trevligt litet julfirande men jag råkade göra ett uttaland...

Jag har av olika anledningar tänkt tillbaka mycket på senaste. Det finns så mycket fina människor jag träffat! Eller det var väl kanske att ta i, men det finns fina människor jag har träffat som betytt något för mig - vare sig det handlar om något li...

Fy för fa-an...idag är ingen bra dag. Gårdagen slutade inte bra, jag blev så ledsen. Så jävla ledsen, precis som tidigare på den eftermiddagen. Man ska fan inte leka med hormoner, och kanske speciellt inte jag som vet att jag är känslig för det... I ...

Hej och hå, inte har man haft så mycket höstkänsla fastän det är mitten på oktober? Den kommer nu, för mig i alla fall. Visst, när jag var uppe i Tornedalen förr förra helgen så kände man hösten på höstpromenaderna bland de rödgula löven... Men nu är...

Då är jag 22 år, på riktigt (hela sommaren har man ju varit "22" när folk frågat liksom). Igår fyllde jag år. Lite tråkigt är det att inte vara liten längre just när det gäller födelsedagen, och julafton... Det där pirret och glädjen är ju inte densa...