Hmm, varning för gnäll!

Jag har blivit en flodhäst.... jävla fettdepåer lite här och där... Varför blir det såhär? Det känns som att det är rätt vanligt nämligen, visst man trivs och mår bra och skiter i att bry sig allt för mycket om en tight kropp... men sen stjälper det över...

Jag pratar om förhållanden. Nu har jag varit flickvän/sambo i snart ett år och visst syns det på kroppen... mysiga hemmakvällar och matlust, det visar sig... träning? Njaee, vem vill iväg och träna när man hellre kan åka hem och få god mat och mysa liksom...

Usch, vilken ångest ändå. Min kropp har nog fått en chock av alla goda gräddsåser det blivit på senaste. Och att det varit så mycket god amt att jag inte kunnat låta bli att äta en ortion utan två...Åhh... måste börja skärpa mig nu! Direkt efter semestern ska jag banne mig skaffa Friskis & Svettis igen... även om mitt andra gymkort inte går ut förrän 28 november... men så får det blir, jag vill inte bli gravid flodhäst också... (alltså, ännu större, inget med befruktning att göra på så sätt).

Nej, nu ska jag ringa min karl - som jag faktiskt blir irriterad på att han inte ringer mig... visst, det är säkert jättekul på semester och sådär men jag hade också semester och var borta men ändå är det jag som ringer... varför blir det alltid så... varför är det alltid jag som är den som gärna vill prata varje dag och höra hur läget är... är det kanske trots allt lite typiskt "tjejigt"? Vilket fall som helst så blir jag grining och känner mig inte omtyckt när han inte bryr sig om att höra hur jag har det.... blää på han!