Nej, nu kommer det ytterligare ett inlägg, trots alls...då kan ni ju fråga er om jag är olycklig? Eftersom jag i förra inlägget skrev att ni kunde se det som att jag mådde bra om jag inte bloggade.

Men jag mår bra nu faktiskt också. Idag känner mig sådär lite extra kär. Ni vet som man gör ibland? Eller är det bara jag? Vilket fall som helst så känns det bara extra vissa dagar för mig, och idag är det en sådan. Kanske har det att göra med att vi har haft hans barn här i helgen och då blir man lite hämmad. Det kan vara lite jobbigt faktiskt, en av barnen har inte riktigt accepterat mig - och det känns inte som han någonsin kommer göra det. Jag kan förstå det förvisso, han är 14 år och jag är 21 år. Men jag kan trots det inte låta bli och vara det egot jag är - jag tänker inte lämna min kärlek. Svårt det där, faktiskt.

Nåja, nu fick jag bråttom, jobbar idag och börjar klockan 8:00 så dags att borsta tänderna och ta sig till tunnelbanan.