Igår var jag i Globen för första gången. Ja, det är sant. Jag är född 1989 då Globen öppnade och jag har inte varit där en ända gång trots att jag alltid bott max 5 mil därifrån.

Vad hände i Globen igår som tog mig dit? Jo, nämligen ishockey (såklart). Det var Sverige-Finland och det var en bra match måste jag ändå säga. Visst, det är inte 100% kvalité men det var underhållande och spännande. Tyvärr förlorade ju Finland, men på straffar och det var tight så det får vara okej. Jag är ju trots allt svensk också, mer svensk en finsk kanske också... Jag är född, uppvuxen och fostrad i Sverige. Anledningen att jag håller på Finland är ju att jag lärt mig kolla på hockey med min finska pappa som då såklart fostrade mig till att hålla på Finland. Nåja.

Det som var lite jobbigt igår var att jag dock var sjuk. Men såklart tar jag mig till hockeyn ändå, men idag känner jag mig sämre. Jag snörvlar och hostar, vilket jag gjort sedan i fredags. Känns stressande eftersom jag ju denna vecka har museipedagogik i skolan, den varken får eller vill jag missa. Det är på onsdag så idag är jag hemma sjuk från lektionerna (en infoträff inför praktiken och ett seminarium) och imorgon har jag jobb inbokat men jag ska nog ringa och meddela att jag är sjuk. Känns bättre att plugga på hemma (d v s läsa kurslitteratur och eventuellt börja skriva lite på examiniationen). Jag måste ta det lugnt så jag kan ta mig iväg på onsdag och var någorlunda klar i skallen.

Och vad är det för dag idag? Jo, alla hjärtans dag. Jag som faktiskt ville gå ut och äta och göra det lite mysigt idag eftersom det är väldigt länge sen jag hade en partner denna dag. När jag föreslog för min karl att vi kunde gå ut och käka så sa han "firar du verkligen sånt?". Haha! Lite roligt är det. Visst är jag lite bitter när det gäller alla hjärtans dag när jag är singel. När jag itne är det tycker jag att det är en trevlig dag att visa att man tycker om varandra lite extra. Särskilt eftersom jag absolut inte vill fira någon årsdag eller likanande. Det där fattar jag inte. Jag har väldigt svårt att se det som att man har en årsdag när man varken är förlovad eller gift? Först då jag kan förstå det. För det är ju för tusan inte som när man var liten och frågade chans, så man har ju inte en särskild dag då man blev ett par. Nej nej, sånt växer fram för mig och därför vill jag inte ha någon töntig årsdag.

Nog om det, jag ska försöka kolla lite på internet vad det finns för restauranger här i närheten som man kan beställa take away från, men ändå lite godare mat.