Oh ja! Jag lever...

Hittills har det varit en ok vecka, det har faktiskt gått relativt fort... trodde ändå den skulle gå segare... Måndags var det verkligen full rush på jobbet, vi startade rean... Jobbade 10-19:30 sen var det bara hem och käka och kolla Johan Falk-filmen som blivit måndagstv:en. 

Igår, tisdag, jobbade jag 10-15:30 sen gled jag in mot stad och införskaffade en bok inför höstens historia kurs (börjar med Medeltiden)... Akademibokhandeln hade tre av fyra böcker jag sökte... men jag köpte den som var minst tegelsten... en av böckerna var verkligen GIGANTISK! Jag köpte faktiskt den tunnaste (jag ska ju få med mig den på flyget...). Den är dock på nästan 400 sidor och på engelska! Jag har börjat läsa lite ikväll men det är svårt, riktigt tufft faktiskt... Nåja, sedan på tisdagen träffade jag en av mina bästa vänner. Hon bjöd på mat, vi valde dock pizzerian och jag lyxade med en god kebabpizza. Sedan hyrde vi filmen "Fyra år till" som var bra. Vi snackade skit och åt pop corn, hon sov sedan här.

Idag, onsdag, har jag jobbat 10-15 och min syster mötte upp mig på jobbet vilket var trevlig. Hon tyckte jag var duktig, det gjorde mig glad! :) Vi strosade sedan till city (jag jobbar i Gamla Stan) och käkade på Bolero. Sen fikade vi på Bellman (jag åt en megagod chokladtårta/kaka/grej) och sedan såg vi "Bad Teacher" på bio... Den var okej, jag tycker filmerna blir lite töntigt tjejklyschiga och sextramsiga ibland men det var ändå en 3/5 om man säger så, roliga karaktärer! Efter det har vi åkt hem, jag dricker kaffe, sneglar på fotbollen (känns mörkt jue.. eller snarare KÖRT) och försökte läsa lite i kurslitteraturen som sagt... 

Nu blir det väl till att prata med min älskling som ju är på Öland och sedan somna. Imorgon är tanken att jag ska jobba heldag (10-19) och likaså fredag (10-19) och lördag (10/11-16/17) och sen är jag ledig och förhoppningsvis redo för semester! Jag längtar - samtidigt som det gör saken lite jobbigt för då blir jag livärdd för att det bara blir pannkaka... Nåväl.. nu ska jag sluta, precis när Japan vann semin mot Sverige... buhäää.... Nåja, det är ju bara fotboll... :P

Hmm, varning för gnäll!

Jag har blivit en flodhäst.... jävla fettdepåer lite här och där... Varför blir det såhär? Det känns som att det är rätt vanligt nämligen, visst man trivs och mår bra och skiter i att bry sig allt för mycket om en tight kropp... men sen stjälper det över...

Jag pratar om förhållanden. Nu har jag varit flickvän/sambo i snart ett år och visst syns det på kroppen... mysiga hemmakvällar och matlust, det visar sig... träning? Njaee, vem vill iväg och träna när man hellre kan åka hem och få god mat och mysa liksom...

Usch, vilken ångest ändå. Min kropp har nog fått en chock av alla goda gräddsåser det blivit på senaste. Och att det varit så mycket god amt att jag inte kunnat låta bli att äta en ortion utan två...Åhh... måste börja skärpa mig nu! Direkt efter semestern ska jag banne mig skaffa Friskis & Svettis igen... även om mitt andra gymkort inte går ut förrän 28 november... men så får det blir, jag vill inte bli gravid flodhäst också... (alltså, ännu större, inget med befruktning att göra på så sätt).

Nej, nu ska jag ringa min karl - som jag faktiskt blir irriterad på att han inte ringer mig... visst, det är säkert jättekul på semester och sådär men jag hade också semester och var borta men ändå är det jag som ringer... varför blir det alltid så... varför är det alltid jag som är den som gärna vill prata varje dag och höra hur läget är... är det kanske trots allt lite typiskt "tjejigt"? Vilket fall som helst så blir jag grining och känner mig inte omtyckt när han inte bryr sig om att höra hur jag har det.... blää på han!

Det blev skit! Det blev skit innan min älskling åkte iväg till sitt favoritställe, Öland. Han åkte nämligen imorse och behövde förstås sova natten till idag... Och jag med för den delen, för jag skulle ju jobba idag! Men...min karl kom allt iväg men inte jag - till jobbet alltså.

Igår kväll när jag lagt mig i sängen för att sova får jag krampaktiga ilningar över bröstet (hjärttrakterna) vilket är förbaskat obehagligt... Visst, jag får det ungefär varannan vecka och det hugger till lite... men nu högg det inte till LITE, det var ihållande och läskigt. Därför blev det skit, karln min blev irriterad för jag är ju lite hypokondrisk och han tycker väl att jag överdriver och om inte annat tyckte han att ett ambulans skulle hämta mig. Det blev bara katastrof. Han gick och la sig på soffan och där i sängen låg jag kvar med ett ont tryck över hjärtat och såsmåningom började min högra arm sticka och domna bort, inte alls kul... läskigt. Slutligen kom älskling tillbaka till sängen men totalslocknande och efter mycket om och men slumrade jag också, ca två timmar innan klockorna ringde... det kändes fortfarande då...trycket över bröstet och domningarna... 

Ja, jag var ändå inställd på att jobba. Det är helg och då är det bra betalt för en kort dag dessutom... men med tryck över bröstet och max två timmars sömn förstod jag att det inte var någon idé och pratade med min chef som blev jätteorolig såklart. Jag la mig på soffan hemma och försökte somna, jag slumrade lite halft till Nyhetsmorgon, Lotta på Liseberg och Sommar med Ernst. Sen vaknade jag till och det kändes som att det var ok med mig ändå, jag började plocka och städa lite inför att åka hem till min lägenhet som jag tänkte vara i nu när min snubbe ändå dragit till Öland (jag åker ner 18:e). Men då börjades det igen, armen domnades och blev svullen... ringde Sjukvårdsupplysningen och de frågade om min mungipa eller något hängde, njaa det tror jag inte, möjligtvis lite... hon bad mig le och se hur det var då, och visst, vänstra sidan vill inte riktigt upp i leende. Då bestämmer hon sig, hon skickar en ambulans som ska hämta mig - men utan sirener eftersom det inte är så akut. Om det blir akut ber hon mig ringa 112 omgående, annars kommer ambulansen som får ta mig till sjukhuset som får kontrollera, jag ska inte gå dit själv säger hon.

Och nu kommer förödmjukelsen. När jag öppnar dörren säger ambulanspersonalen "Jaha, vem är det som är sjuk". Jag säger "Det är jag". Varpå han svarar "Är det DU. Du ser ju inte särskilt sjuk ut"... Och sedan får jag minsann höra att man inte får hjärtinfarkt och proppar i "din unga ålder" (vilket jag tycker är fel att säga, för det har visst hänt! Det finns inga garantier och att utan ha undersökt utesluta sånt är vidrigt beteende tycker jag). Nåväl... "vi får väl göra en kontroll då" säger han men mitt blodtryck är normalt och de kan inte se något som ska vara nödvändigt att ta mig till sjukhus för... men så nämner jag det där med mungipan och visar varpå han säger "Du gör dig inte till nu va?" Och säger sedan "Jahapp, då får vi väl ta dig till sjukhuset då, men det är bara för den där lilla mungipan blablalba". Det är ju trevligt beteende eller hur? Jag kanske är livrädd! Förresten så var det inte jag som beställde ambulansen, det gjorde vårdguiden, som jag tycker var skickliga för man ska inte riskera något med de symptomen. Själva sa ju den där ambulanspersonalen att "det här behöver man minsann ingen ambulans för". Tack för den käftsmällen...

Nåväl... jag kom till SÖS och fick ta EKG och massa prover... sedan fick jag, i vanlig ordning, vänta vänta vänta... Sen kom en läkare och jag fick dra historien för femtioelfte gången men alla värden var bra och alla provsvar var bra... Det kan vara muskelkramper vilket man kan få av översträngning osv... och tydligen kan musklerna klämma åt nerverna som går ut i armen, varpå jag kan få de där stickningarna och domningarna. Det känns både bra och dåligt, jobbigt att man ska behöva må så dåligt utan att det är något farligt och att ingen därav tar en på allvar... Men samtidigt bra att alla värden och provsvar faktiskt såg utmärkta ut..

Långt inlägg... men det var en omtumlande dag... 

Passar på att skriva lite. Jag har nu jobbat sedan 1 Juli. Det är inte tungt, men det blir lätt långtråkigt mellan varven. Det är inte som i en HM-butik direkt där det alltid finns kunder, nya varor att packa upp och varor att ställa i ordning. Arbetar i en liten skobutik i Gamla Stan. Men det är kul också! Långrandigt bara, jobbar själv nio timmar just nu - klockan tio till sju.

Nåväl, skönt att ha ett jobb så lite pengar trillar in i alla fall! Blir heltid åtminstone t o m söndag, nästa vecka har jag fått åtminstone halvtid om jag förstod det rätt. Då är dessutom min älsklade karl och hans barn redan nere på Öland. Jag åker ner först den 18:e. Helt ärligt så är det lite tufft inombords för mig just inför resan, skräckblandad förtjusning - och jag kan inte försöka prata om det heller för jag låter mest bara arg och så är jag rädd att han blir tjurig och råkar slänga ifrån sig några gamla detaljer som jag ABSOLUT INTE behöver... Vi åker ju till deras s k "smultronställe" och det är eftersom att det är "deras" som det är lite jobbigt tycker jag ("deras" som även inkluderat barnens mamma när hon var med i bilden, åtta år sen eller så i coh för sig)... I alla fall inte så kul att behöva känna så. Jag är rent ut sagt skiträdd för att jag ska bli påmind och tänka "jaha, nu sitter vi här på den här platsen och pussas, precis som de gjorde" och sådär... Jag är känslig på sånt. Nåväl, vi håller tummen för att det inte blir sådana tankar...

För övrigt kanske det redan händer något på vägen ner för mig... Jag ska ju flyga, jädra propellerplan är det tänkt! Gaaah! Livrädd!

Igår handlade jag i alla fall semesterböckerna och semesterserien. Det är böckerna som rubriken beskriver. Jag kan nämligen inte hålla mig! Annars brukar jag alltid vänta på pocket men nu köpte jag två böcker, inbundna, 249 jädra kronor per bok. Mitt i Afrika av Ann Olivecrona & Petter Karlsson samt Det du inte såg av Patrik Sjöberg & Markus Lutteman... Jag har börjat med förstnämnd och karln börjar nog med Sjöberg-boken som han också vill läsa.. Dessa böcker har jag blivit så nyfiken på av dess marknadsföring. Läste en intervju med Olivecrona och den andra bokens diskussion har väl ingen undkommit? Tror båda är bra, får se om jag inte lyckas läsa ut någon bok för snabbt nu bara... de verkar rätt lättläsa nämligen... Nåja, passade på att köpa en serie också som jag tror kanske faller mig i smaken, Entourage... vi får väl se...

Nu har klockan hunnit bli över 18 (har haft lite kunder sedan jag började skriva) så snaart får jag stänga och åka hem... förresten, glöm inte hejja på Sverige kväll ;)

Idag är det fredag. Idag är den dag som jag jobbar på länge känns det som. Och det är det va? Närmare bestämt 5 juni såg jag i kalendern... Inte konstigt att det känns som ett tag då. Tyvärr måste jag säga att det ändå är lite synd att man varit ledig i fyra veckor men inte känt sig sådär semesterglad. Min sambo jobbar ju och jag göra inget särskilt förutan att bara hänga hemma, ungefär så... Längtar till "riktiga" semester som för mig börjar vecka 29. Hoppas bara den blir bättre än midsommarn så sätt...

Nå, det känns bra att vara på jobbet i alla fall. Hittills har det funkat, får se om det blir långrandigt i eftermiddag... Mellan varven är det nämligen helt dött och kan bli rätt tradigt. Jobbar i en liten skobutik i Gamla Stan.

Längtar till ikväll i alla fall. Ska till Grönan och se Ziggy Marley. Dock är jag lite nervös hur mycket folk det blir, jag stänger här 19:00 och ska sedan ta båten över till Djurgården och in på Grönan till konserten som börjar 20:00... Gaah, känns tight. Men det får lösa sig :)

Nu "värmer jag upp" genom att kolla resor till Jamaica. Vilket jädrans paradis!

Uhh, vaknade idag med huvudvärk och trötthet. Kraften att både åka in till stan och försöka få 3 att få fason på telefonen plus att åka hela vägen till andra sidan stan (till och med ett annat län) fanns inte. Jag ställde in besöket hos syrran och koncentrerade mig på projekt åka-in-till-stan-och-fixa-telefon. Och nu funkar den! Skönt skönt skönt! Tydligen har jag haft samma simkort sedan jag anslöt mig till 3 och det var då ca 5-6 år gammalt och ville inte längre, så jag fick ett nytt och snubben där sa att jag nu skulle få mycket bättre mottagning också! Super!

Kikade lite i Skrapan där jag var och hittade massa fina kläder på Monki (eller vad heter den, jag har aldrig handlat där). Ett tips om någon vill göra fynd, de hade 75% rabatt på massor och 50% på resten i pricnip. Jag höll dock i plånken, jag är ju trots allt student som bara lallar runt nu på sommaren... d v s inte direkt "fett med cash", hehe. Dessutom såg jag en superfin jeansskjorta på Levis som skulle passa på min käreste, men å andra sidan har han redan massa jeansskjortor och är snarare i behov av nya linnen (för han går omkring i urtvättade äckellinnen som han egentligen bara har till jobbet). 

Det blev i stället en ny badhandduk i turkost (jag behövde verkligen detta, vi har ont om handdukar och när barnen är här tar de alltid vilken som, jag vill faktiskt ha min handduk i fred!) och en ask med svenska jordgubbar som fick bli min lunch.

Hemma smorde jag in mig med solskydd och satte mig på balkongen med jordgubbar, vatten och boken Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen. Boken blev utläst och den var väl bra, men ingen wow, 3/5 kanske sådär som "betyg".

Nu känns det lite dumt bara att jag inte passade på att köpa en bok när jag var på Akademibokhandeln och gluttade idag... Är nog mest sugen på Olivecronas Mitt Afrika men även Patrik Sjöbergs nya bok som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Givetvis vill jag även läsa Livet Deluxe av Lapidus men den var verkligen en tegelsten så där väntar jag nog ut pocketversionen... De övriga har heller inte kommit i pocket än men var lite nättare i alla fall, dock synd att det blir dyrt (om än Sjöberg-boken ligger på 179 kr nu)....

Uhh, så lat jag har blivit. Och igår köpte jag lite kläder jag ville ha, och jag vet ju att jag har gått upp i vikt det senaste året... Jag vill faktiskt inte ställa mig på en våg, jag vill inte. Mitt fett har satt sig på ett ställe som man faktiskt inte märker förrän det är "lite för sent" skulle jag säga, i alla fall så länge man inte haft jeans och sådär... det har jag i och för sig märkt... mina lår och säker rumpa också men låren är hemskt.... Jag testade ett par slimmade jeans på HM igår men mina lår ser ut som ballonger och jag är kort så det gör inte saken värre... jag MÅSTE verkligen komma igång med träning och lära mig att det lugnt med käket och godsakerna... jobbigt bara när sommaren står i full blom... det här är verkligen ångest... 

Måste bli av med mitt gymkort och skaffa Friskis & Svettis igen skulle jag tro. Det var träning som passade mig ju. Det får bli höstens projekt, och jag ska hoppas på att sommaren inte bjuder på allt för mycket fett och socker. Jag kanske kan dricka loka i solstolen och inte ta ölen förrän "after beachen" eller middagen. Och ta en liten klutt med bearnaise och inte doppa varenda pommes frittes eller potatistärning. 

Nåja... för övrigt är jag en jädra ensamvarg. Jag gillar att bara vara hemma och nu är jag så van att det känns jobbigt att åka iväg. Det känns jobbigt att åka iväg och hälsa på folk (som man egentligen vill hälsa på) och det känns jobbigt att åka in till stan och fika med folk man egentligen vill träffa. 

Min ensamvarghet blir än värre när jag är sambo. Jag behöver inte så mycket socialt umgänge nämligen och min kvot blir lite fylld av att jag har min karl. 

Sen är det också det där jobbigt med när man väl träffar vänner och bekanta och ska gå igenom allt som hänt... det har man liksom redan lämnat bakom sig. 

Svårt att förklara hur jag känner och tycker. Hoppas alla förstår att det inte är så att jag inte vill träffa folk eller så men jag tycker det är skönt att bara göra ingenting såhär. Det känns roligare att träffa folk om man ska göra något speciellt, allt annat kan jag liksom på något sätt göra själv. Lite så... 

Summa summarum så tror jag faktiskt att jag är en sån som mår bra av att bo i Norrland. Visst, kanske blir jag lite knäpp av att jag mellan varaven inte då blir "uttvingad" till att göra saker... men desto roligare blir det då vänner och bekanta kommer och hälsar på. Jaja, nu är det så skönt att bara sitta här och ta det lugnt, ska kanske träffa en vän i stan idag men det är inte helt bestämt än. Tror inte det blir så. Annars ska jag käka frukost till "Världens strängaste föräldrar" och sedan bosätta mig på balkongen med en bok tror jag.

Idag är det en varm och solig tisdag. Snart ska jag ta mig i kragen och hoppa på tunnelbanan in till stan.

Ska hämta ut nya p-piller och passa på att kika efter lite sommarprylar som behövs till husvagnen och semestern. I första hand ska jag kolla efter fina nya dricksglas till husvagnen, man ska helst ha plast eftersom riktigt glas väger så mycket och man får inte lasta så mycket i en husvagn faktiskt. Sedan skulle jag vilja ha en strandmadrass men tror jag köper det nere på Böda istället för att släpa runt. Men jag hoppas jag gaskar upp mig lite och orkar titta in i lite butiker, det är väl REA nu och lite nytt behöver jag väl. Nya leggings kan vara bra, nu har det blivit lite hål i sömmarna i skrevet - det blir ju det efter någon månad. Leggings är ju bra på sommarkvällarna då det är lite ruggigt, eller sommardagar som inte är så mycket sommar...  Vi får se om jag orkar.

Lite irriterande dock att min telefon inte fungerar. "Ingen service" står det, den har tappat mottagningen helt. Jag vet att det var dåligt med mottagning igår men idag finns absolut ingen... lite jobbigt faktiskt, att man är så bunden av att vara nåbar alltså...

För övrigt är jag inte jättesugen på att visa mig ute. Jag har fått ett stoppljus mitt i pannan, där man brukar ha ett sånt där hindimärke eller vad det heter... Känner mig som en mupp... Jag måste bara sluta riva sönder det hela tiden och låta det läka, håller alla min tummar för att den tonat ner sig till på fredag då jag ska jobba... Inte kul att känna sig ofräsch när man jobbar som butiksexpedit.

Nåja, dags att ta sig härifrån.