Mitt veckoschema har blivit lite omstökat. För igår fick jag av en slump reda på att jag skulle till Universitetet för val för av grupp och specialområde inför kommande kurs som är Medeltidshistoria. Jag valde att inrikta mig mot "Kvinnor, män och makt". Blir spännande! Dessutom träffade jag två killar från förra terminen också. Jag och ena av dem försökte oss på att hitta böcker på Campusbutiken också, vi hittade några i alla fall. Och en bok som jag skrockat över eftersom den jag hittat på nätet kostat över 1000 kr fanns för 499 kr på Akademibokhandeln på Campus.

Nåja, nu när jag fått känna på Universitetsluften igen är jag peppad, faktiskt. Så synd att man ska behöva jobba också, för det är det som stressar mig lite, alltså det ekonomiska. Men annars känns det kul! Och IKEA_katalogen damöp ner i brevlådan idag... och med tanke på att jag coh min kille försöker få tag på en ny bostad är jag så sugen på att planera en riktig "plugghörna". Ni vet ett schysst rent skrivbord med underlägg, skön skrivsbordsstol, schysst lampa och bra sådär "Ordning och reda"-snygga mappar... Troligtvis kommer inte något sånt ske, först måste vi ju hitta bostaden...

I alla fall så kollade jag just på Filofax hemsida och hittade min lösning. Jag vill inte ha större kalender än den jag har (Filofax Pocket-storlek)  eftersom jag har den som plånbok också - men jag behöver mer utrymme... och nu såg jag att de hade en kalenderform som var en dag per sida förutom helger som delades på en sida. Det blri perfekt, nu ska jag bara finna det! Eller... jag menar, jag ska bara få ordning på själva ekonomin först...

Böckerna är dyra nu. 2000 kr för halva terminen...

Nu är det sista veckan på sommarn. Om en vecka börjar studerandet igen. Men, jag ska fortsätta smygplugga i förväg eftersom jag har köpt en bok till kursen. Den är dessutom på engelska så det tar hundra år för mig att förstå... Dessutom har jag beställt ännu fler böcker till kursen, men de kommer nog inte förrän slutet på denna vecka eller kanske t o m under nästa.

Förmodligen ser min sista vecka ut såhär:

Idag: Städa, få supporten till jobbets webshop att rätta till alla problem och läsa lite kurslitteratur.

Imorgon: Gå upp klockan åtta för att vara beredd att haffa en eventuell "bums-lägenhet", träna på förmiddagen och sen läsa kurslitteratur.

Onsdag: Sova ut och ha en ledig-dag men eventuellt läsa lite kurslitteratur.

Torsdag: Återigen gå upp klockan åtta och vara beredd på bums-lägenhet, träna på förmiddagen, åka till min lägenhet och hämta post (hoppas jag fått någon mer info från Universitetet så jag vet mitt schema, väntar på att veta vilken grupp jag tillhör).

Fredag: Jobb 10-19

Lördag: Jobb ca 10-17

Söndag: Jobb ca 11-16

Får väl se hur det blir. Jag har faktiskt lite oro i magen över denna termin. Jag tror den blir tung! Och det är ett ämne jag gillar men dessvärre tror jag det roliga kan försvinna lite eftersom all stress med att man måste jobba också... vi får väl se hur det blir. På något sätt får vi ihop det. Nu precis i början måste jag åka iväg på begravning också. Dels en jobbig sak rent emotionellt men dels även ett dumt avbrott precis mitt i viktiga seminarier och föreläsningar....

Hej och hå!

Med tanke på senaste inlägget bör jag väl nämna att jag faktiskt tränat 2 gånger sedan sist. Och det känns både bra och dåligt. Jag känner att jag hittar rätt på Friskis & Svettis-jympan. Det är på något oförklarligt sätt mitt sätt att träna, i alla fall på så vis att jag fortsätter. Men, det lilla kruxet är det förbannade knäet. Det har funkat ok, men vissa steg kan kännas och det gör att jag blir lite rädd och inte vågar ta i som jag önskar att jag kunde! DET är skit. Dock så tänkte jag gå till Idrottsspecialisterna som verkar ha bra koll på det där med knän... men jag vet inte om jag vågar, det känns bara som att de kommer rejält försöka förhindra mig att få på sådan träning... och då tappar jag ju allt, på en gång... dessutom är ekonomin inte kul nu efter semester och massor av kurslitteratur att köpa in (jag får inte riktigt ihop det utan att ta från mina kära extrapengar som känna sådär heliga för rekreationstillfällen snarare än måsten...).  Så vi får se, imorgon ska jag träna igen och då slår jag nog till på träningskort... och så får vi se hur det blir, bör ju i alla fall investera i ett knäskydd av något slag.

På tal om annat så är det lite motigt i livet just nu. Jag har min lägenhet som är en 1:a i norrort som jag i princip aldrig är i. Istället bor jag med min älsklade karl i en andra hands-lägenhet som vi nu blir av med, ska vara ute 1 oktoner... Och, nu har vi ingenstans att ta vägen. Visst,jag har ju min lägenhet så det är ingen panik för mig egentligen. men vi vill ju bo tillsammans! Hans kötid räcker in till (och inte min heller) och det är inte lätt att hitta andra hands-kontrakt i Stockholm! Dessutom har vi hund och han är rökare och dessutom två barn varannan helg... Hos mig blir det för långt till jobbet för honom. (Sluta klockan 16 men komma hem klocka 19 på grund av bilkö känns inte så lockande för honom).

Och hur ser denna termin ut för mig? Dyr och/men viktig kurslitteratur (nu läser jag historia och jag ska ju bli historialärare) som delvis är på engelska (som jag knappt fattar, fackspråk liksom, medeltidshistoria...gaah). 

Nåväl, det jag nu har hittat och som jag så gärna vill åka på är en s k "romantisk weekend". Det är nog något jag fått från min uppväxt för mina föräldrar åkte iväg på detta också. Och även jag gjorde det förra året. Dessutom tycker jag det är en bra present för oss båda (vi fyller år med bara två veckors mellanrum). Förra året var vi på romantisk lyxweekend på Sundbyholms Slott (vi hade både egen bastu och eget bubbelbad). Problemet är att vi har en hund som vi måste få med oss... Och nu har jag hittat ett ställe som har svit där man får ta med hund och så glad jag blev och ville boka allt med detsamma! Men... min älskling vill inte ens titta på det - på grund av all oro för bostadssituationen... trist... vi är olika där, jag måste ha någon ljuspunkt att luta mig mot när det är motigt... han kan inte tänka på sånt mitt i kaoset...

Oh, det känns så segt i kroppen.

Oh, det känns som att huvudet är tungt.

Oh, tänk om jag har en sjukdom i kroppen på gång.

Oh, visst gör det lite ont i mitt knä.

Oh, tänk om mitt knä pajjar totalt igen.

Oh, jag orkar inte ta ett sådan nedgång, gör jag?

Oh, vattenflaska har jag ingen heller.

Oh, inte heller en sport-bh.

Oh, inte behöver jag väl träningsvärk nu när jag ska jobba 3-4 dagar på rad.

Oh, ska jag våga???

Jag känner att jag försöker hitta massvis av bortförklaringar till att inta pallra mig iväg för att försöka mig på ett Friskis-pass idag. Jag måste ju gå på några pass för att till en början känna av om min knä funkar (det knäckdes ju i Sälen i vintras men är fortfarande inte helt pålitligt). Dessutom måste jag verkligen komma igång, -8 kilo vill jag! Men åtminstone -3-4 till en början. Fast främst är det väl kroppsformen jag vill känna mig till lags med såklart... Och F&S-pass har passat mig så bra förr och nu är jag väl rädd att det ska bli en dålig uppstart som istället för att ge mig mersmak inför träning gör tvärtom. Eller till och med något så hemskt som bevisar att min knä inte funkar och att jag därav är dömd till att bli en fet flodhäst alternativt en som får ge upp all god mat och alla godsaker för resten av livet.. Bläää...

Vet ni, det blev en bra kväll igår också. Men jag har lite dåligt samvete att jag vill fortsätta sitta uppe hela kvällarna medan min älsklade ju börjat jobba och därför är jättetrött...

Idag är det min tur. Min chef ringde igår och undrade om jag kunde hjälpa till idag. Dels med lite webshop-pill (som känns lite motigt eftersom jag måste prata med supporten som bara gör att jag kokar - de är lite krångliga!) och sedan behövde nog hon lite kontorstid också så jag ska stå i butiken. När hon frågade valde jag att ta en kort dag och sa: "Jag kan komma in en stund, kl 11-15, vad tror du om det?". Det blev bra för henne med så nu ska jag käka lite frukost och sedan bege mig. Efter jobbet har jag en idé att ta mig till gymmet och säga upp mitt medlemskap (som dock inte går ut förrän sista november!). Men jag vill få det gjort så det inte fortlöper, då blir det 699 kr i månaden (= alldeles för dyrt + att jag vill ansluta mig till Friskis & Svettis igen istället = mer min träningsform + mycket mer ekonomiskt!).

Gårdagens kväll blev faktiskt glad. Även om min älskling kom hem och såklart var trött efter första arbetsdagen så blev det en myskväll. Jag lagade mat medan han tog sitt älskade bad. 

Vi käkade, gick med hunden och sedan bäddade ner oss i soffan och såg på en rysare. Jag är inte förtjust i den kategorin men det finns vissa som är mer psykologiska som den var, Case 39. Bra rysare faktiskt! 

Nu hoppas jag vi får en bra kväll ikväll också, men vi får väl se, alla dagar är inte sig lika.

Hemma från semestern nu! Flög ju ner till Kalmar, tog buss till Färjestaden, blev där hämtad av älskling & co (hans två barn), åkte upp till Böda Sand och fortsatte campa med dem i tre veckor. Första två veckorna hade vi två soldagar, frustrerande när man är på en plats som kräver sol (för att jag ska trivas i alla fall). Sista veckan fick vi kanonväder, det var tur - det räddade semestern! Allt som allt var det bra, men jag må erkänna att det är lite jobbigt att smälta in i en riktig familjesemester som utomstående familjemedlem. Jag har ju dessutom själv inga barn och är en rätt stor egoist - men jag försöker inte ställa till det allt för mycket.

Där nere träffade jag faktiskt på min morbror och hans fru helt spontant! Och sedan kom en av mina farbröder och hans tjej förbi på en kopp kaffe och öl, de var trevlig. Jag fyndade en fin klänning och träskor på Byxelkroks marknad som också var ett kul stop i semestern! 

Ett mindre kul besked som kom under semestern var ett samtal från min mamma som berättade att min älskade farfar gick bort 23 Juli! Så hemskt! Han fick ALS och det gick fruktansvärt fort. Jag är väldigt glad att jag kunde följa med upp när min pappa åkte upp i juni, då de första läkarkontrollerna gjordes! ALS beskedet kom 18 Juni... så det gick fort, han hann inte leva till sin 80 årsdag som var 31 juli. Jag är ändå glad att han fått många fina år i hans paradis Alposjärvi. Och nu hoppas jag att vi alla familjemedlemmar ser till att låta det stället vila i vårt ansvar och vår omsorg! Älskade farfar! Begravningen är 9 september uppe i Finland. Det blir nog ett jobbigt avsked, kan tänka mig att det blir starka känslor när vi alla är samlade också (min pappa har 5 syskon och alla har några barn var). Det blir dessutom den första begravningen jag går på då jag är nära anhörig (annars har jag bara varit på mina kusiners morfars begravning). 

Nåväl, annars är vardagen tillbaka här i Stockholm. Eller ja, inte för mig då. Plugget börjar först 29 augusti men jag ska börja läsa lite kurslitteratur. Idag känner jag mig dock helt tom, hade ingen lust att gå upp ur sängen i morse. Till vadå? Älskling är på jobbet och jag bara nojjas över alla måsten. Måste börja träna, men vet inte när, ska börja med Friskis & Svettis-jympa igen men måste gå på ett testpass och se om mina knän funkar, hade helst velat gå på ett dagspass men det verkar inte finnas på basnivån just nu... 

Ytterligare ett tråkigt besked vi har fått är att vi blir av med lägenheten här och det är inte lätt att hitta någon. Det gör att jag får magvärk eftersom jag är ambitiös och ordningsam och inte fattar hur man sätter sig i den sistsen som min karl är i. Jag ställde han i bostadskö i höstas = han har typ ingen kötid. Han är rökare och har hund = inte det lättaste att hitta andra hands-lägenheter, dessutom har han två barn som han har varannan helg... Jag har ju min lägenhet men på grund av barnens läge och hans jobbläge är det svårt att bo där eftersom det är på andra sidan stan, dessutom är det ju en etta på 42 kvadrat... Kruxigt värre...

Så idag känns allt mest blä. Jag hoppas min karl kommer hem med lite positiv anda i alla fall!

Nu är det en arbetsdag kvar. Imorgon jobbar jag, sedan är det semestertid för mig... Om än jag varit ledig tidigare i sommar är det först nu som det känns som semester eftersom jag ska åka bort och att älskling min också är ledig... så jag saknar honom nu...vi är dock livrädda att vädret ska ställa till det, även om man ska försöka att inte hänga upp sig på det är det inge kul att vara på ett sandstrandställe i tre veckor boendes i en husvagn i tre veckor liksom...

Jag hoppas att helgen rullar på. Imorgon är det som sagt jobb och sedan lite fix hemma såsom tvätta och plocka ihop packning. På ösnbdag är det kalasdag. Farsan fyller år imorgon egentligen och min systerdotter på måndag. Först är det kalas mitt på dagen för systerdottern som blir åtta (!) år...och sedan följer jag nog med mina föräldrar på käk och ger farsan present också... Sen ska jag hem och hoppas på en skön söndagskväll som leder till en månadsmorgon då jag ska till Bromma Airport och flyga neråt i landet... måste erkänna att jag är skiträdd att de ställer in min flight på grund av för tomt plan... Gaah...

Nu börjar det närma sig resfeber...och har jag sagt att det är PROPELLERPLAN och att jag är rätt flygrädd!?