Tjo och tjim!

Nu när midsommarhelgen varit haglar ju frågan, "Hur vad din midsommar?". 

Och vad ska jag säga. Den här midsommaren kände jag så mycket för och det skulle bli så mysigt och med massa god mat... men som sagt, man vet aldrig hur det blir med min familj och tyvärr blev just midsommaraftonen sådär... och det där hänger nu över mig för jag fick ett utbrott och ingen verkade se vad jag blev så arg för vilket är väldigt frustrerande eftersom det för mig var solklart. Nu är det skitjobbigt för att det känns som att alla tycker att jag förstörde - medan det enda jag ville var att rädda kvällen. När XX kommer till ett visst stadie i sin fylla så kan jag inte ta det längre, särskilt inte när attitydsproblem hägrar. Tyvärr slår jag då bakut och blir galen. Jag klarar det inte! Och nu hade jag tidigare på dagen varit lite låg och har haft ett väldigt jobbigt menshumör (jag brukar inte ha det men typiskt nog var jag just lätt känslig den här helgen) så visst hade jag kanske inte behövt blivit så tokig men JAG VET att jag blivit lika förbannad och beskiven även om jag inte varit i PMS-läge - om än jag kanske hanterat det lugnare.

Nu känns det väldigt pissigt i alla fall.  Igår ringde XX och jag hade en förhoppning om någon slags försoning men istället tyngde dig mig faktiskt ännu mer för det var samma sak igen, "hur mår du?" - en fråga som snarare menade "mår du bättre? har du lugnat ner dig?" - som om att jag överreagerade totalt och att ingen annan är på min sida när det gäller den saken, ingen annan såg ju, ingen annan förstod ju, det var ju JAG som överreagerade, lite "lilla gumman"-attityd. Jag tar det inte, jag gör inte det, respektlöst och förödmjukande så in i helvete. Så igår bölade jag igen, precis som jag gjorde hela midsommarkvällen eftersom att ingen förstod mig. Alla trodde jag var ett psykfall och jag blev så jävla ledsen eftersom alla bara såg ut som frågetecken och för mig var allt solklart. I efterhand kan jag ändå förstå att de kanske inte såg, för det här är djupt rotat i mig sedan tidigare erfarenhter. 

Nog om det. Det var en trevlig torsdagskväll och det var en trevlig midsommar tills eftermiddagen. VI hann i alla fall med en god och mysig midsommarlunch, men det var vid grillningen som jag fick nog så varken middag eller den efterlängtade jordgubbssuissen blev något. 

Vi fick för oss att åka hem redan dagen efter midsommar men jag kände mig lugn och ville inte låta det här störa mer. Jag kunde koppla bort XX och vi blev kvar och hade en trevlig lördag faktiskt. Minigolf och promead och en avslut på restaurangen med campinggrannarna. 

Svårt att säga hur bra midsommarhelgen var helt enkelt. Men det är jobbigt att besvikelsen hänger över mig och jag vet inte hur en försoning ska klaras av. Troligen rinner det väl bara ut i sanden och blir som vanligt igen, men kul känns det inte. Jag vet ju att min älskling inte är som jag och han har sagt att han inte gör det här igen. För mig är egentligen gräl av detta slag vardagsmat men för han är det jobbigare än så. Skit är det.

Men, jag är oerhört lycklig över att min älskling är min och att han är världens finaste! (med Jack Sparrow-flätor :) ).

Midsommarveckan är här! Idag är det 13 grader och grått som tusan... visst, det är skönt med sådana här dagar emellanåt - det håller jag helt med om... men när det börjar närma sig midsommar börjar oroskänslan växa inom mig... särskilt då det är campinglife som gäller i år också (för mig alltså).

Planen är att jag och min älskling + Enzo (Schäfer) tar husvagnen till Härjarö Campingh (eller Härjarö Resort som det numer tydligen heter). Mina föräldrar är nämligen säsongsstående där med sin husvagn. Hoppas det blir kul, man vet aldrig med min familj... haha...

Jag och mamma har i alla fall tänkt ut maten. Hon ville tydligen ha traditionell sillunch fastän jag inte tycker att det är sådan tradition i vår familj menmen... Jag ville ha smörgåstårta så vi har löst det. På torsdagen då vi kommer till campingen käkar vi smörgåstårta! 

Midsommarmenyn blir som följande:

Lunch: Plockmat såsom sill, färskpotatis, bröd, rostbiff, potatissallad, salami, ägghalvor osv.

Middag: Grill! Färskpotatis med grillkött (förmodligen rostasfilé), blandsallad och goda såser. 

Efterrätt: Jordgubbsmarängsuisse!

Känns kul, men jag har fortfarande en oro i kroppen. Vår husvagn (eller ja, min snubbes egentligen då) ska besiktigas IDAG! Man kan inte checka in på campingen om husvagnen inte blir godkänd... så hoppas den går igenom, annars vet jag inte vad jag gör... Karln min säger förståss att det löser sig men han kan ju hellre inte trolla liksom.

Nåja, nu får väderhelvetet ta och bli varmt och soligt, tack på förhand!

Förresten, såhär ser det ut på vårt smultronställe i Finland, placerat 1 mil mitt ut i den lappländska skogen. Hur mysigt som helst... tråkigt att farmor och farfar numer är sjuka och inte orkar vara där... 

Som jag skrev senast så skulle jag på arbetsintervju och sedan åka upp till Tornedalen. Nu sitter jag hemma i farmor och farfars kök i just Övertorneå som ligger mitt i det vacka Tornedalen. 35 minuter tar det att gå, ja gå, till Finland härifrån. Underbart!

Farfar hade missuppfattat vad han skulle göra hos läkaren i måndags. Det var inte en operation utan en nervundersökning och sömnregistering. De har fortfarande inte hjittat felet...

Annars så äter vi gott här uppe, och bastar vedeldat. Det är suveränt, tråkigt bara att vi inte är vid sommarstugan på den finska sidan som vanligt... farföräldrarna orkar inte det lägre eftersom farfar nu är dåligt och farmor har alzeimers.

Jag är sååå sugen på att flytta hit. Det är underbart att bo nästintill i världens två bästa länder. Det sämsta är att myggen älsklar mig... 

Nu är det dock sista kvällen så jag hoppas på en skön bastu. Vi var över till Yli Tornio på finska sidan och handlade finska varor att ta med hem (d v s öl, lakrits, bröd...).

Förresten, i måndags ringde jobbet jag var på intervju av och sa att allting såg jättebra ut och att mina referenser var goda. Kul! Tyvärr hade de just nu att erbjuda mig heltid juni fr o m tisdag - men den gick ju inte eftersom att jag är här uppe... typiskt... men de skulle höra av sig så fort det kom ett nytt uppdrag, de är ju en sorts bemanningsföretag. Kul att de gillade mig i alla fall, vi får väl se om det kommer fler förfrågningar från dem... vore kul!

Idag är jag faktiskt lite nervös, om än inte överdrivet - jag vet själv inte exakt vad som är bäst för mig. Så det blir ett spännande möte. Återkommer till det.

Annars så sitter jag i soffan och kollar Nyheterna och förhoppningsvis kommer en schysst Efter tio idag med som det då blir frulle till. Helt ointressant, jag vet.

Sedan ska jag ta tag i och packa faktiskt. Ikväll åker jag över till min föräldrar på andra sidan och stan för tidigt imorgon bitti lättar jag och farsan uppåt. En tolv timmars bilresa väntar. Vi ska upp till Finland, eller ja, Tornedalen (vi är finska men mina farföräldrar bor på svenska sida just nu, och har sommarstället på finska sidan). Tyvärr åker vi upp av tråkiga omständigheter, min farfar är sjuk. Farsan ska skjutsa honom till sjukhuset i Luleå på måndag då det ska vara någon hjärnoperation (!) som vi dessutom inte vet så mycket om. Det känns bra att vi åker upp i alla fall, och det behövs för farfar som inte ritkigt förstår svenskan klockrent, särskilt inte läkartermer. 

Det jag är lite nervös över idag, som jag nämnde inledningsvis, är att jag ska på en arbetsintervju i eftermiddag. Blir intressant. Det är inte specifikt för ett jobb utan snarare som en del av en extraresurs-pool. Men jag har inte förstått helt och hållet för jag sökte för ett specifikt jobb, men jag tror jag åker dit för både och alt. antingen eller. Spännnande!

Åh vad jag någonstans tycker det är befriande. Det här med nybliven-mamma-depression och önskat-kön. Inte befriandet det i sig, förståss, men befriande att man pratar om det och det inte behöver vara så jävla skamfullt.

Lyssande lite på programmet Sommarpratarna idag där Camilla Läckberg berättade om sin depression hon fick när hon hade fått sin första son. Och så läste jag inlägget på Maggan Graafs blogg om önskan att hennes fjärde barn ska bli en flicka men som är en pojke till.

Jag själv, som inte är en såndär barnälskande människa men som någon gång vill ha ett eget barn (tror jag), tycker att det är skitbra att det snackas om. Det kanske främst är för att jag sagt att jag tror att jag kommer bli rätt deppig. Deppig om jag får en son, jag vill inte ha en son. Alla (nästan) får först flickor i vår släkt (förutan min kusin som är i min ålder och nyss fått en son i och för sig). Men ändå, jag vill ha en tjej, en tjej som ska bli som jag. En tjej som jag ska ge alla möjligheter att leka med barbie om det är vad hon vill eller köra cross i fall det är vad hon vill. Hon ska få sminka sig när hon är sju och bära stringtrosor då om hon vill, för då har hon tröttnat på det när det väl gäller - som jag. Jag vill inte ha en kille som ska bli en metrosexuell tönt eller biffig odräglig kissa-på-ringen kille. 

Jag har alltid sagt att jag inte vill veta könet på ett kommande barn. Men jag har börjat tänka annorlunda ändå, jag kanske behöver vara förberedd ifall det är en pojke... men trot eller ej, jag lovar er att jag inte kommer kunna låta bli att bli lite besviken om det skulle vara en pojke...

Jag känner mig bara så otroligt osäker på hur jag i min person skulle fostra en son till en bra kille, medan att fostra en tjej känner självklart för mig och någonstans viktigt för mig.

Nu är det i och för sig inte så att jag är gravid. Så om det är någon som blir förskräckt nu så kan ni pusta ut. 

För övrigt, Axa gröten igår var sådär... Man blev väl mätt, en timme ungefär... men det var svårt att dosera vattnet rätt och det var ingen smaksensation direkt - det luktade faktiskt i torrt tillstånd mycket godare än det var...

Igår handlade jag en Axa gröt, en ganska ny variant av mellanmål. Du tillsätter bara hett vatten... Jag håller på kokar vatten så ska jag testa den strax. Vore ett bra mål för oss studenter om man blir mätt, vi får väl se - jag är tveksam.

Ca 15 kr kostade den på ICA men just nu var det dessutom smakrabatt så jag betalde bara en tia. 

Foto: www.axa.se  

Då var det en ny dag i min lediga tillvaro. Jag förstår inte, jag känner mig alltid trött såhär mitt på dagen dessa dagar. Någonstans tror jag att det har att göra med att min sömn blir avbruten vid sextiden då min kille vaknar, snoozar och går upp... Själv sover jag sedan vidare och vaknar runt halv tio... nåja...

Idag har jag egentligen inget särskilt planerat, eller jo men inte tidsanpassat. Vädret är inte strålande solsken men det är varmt i luften och sommarregn, jag tycker faktiskt det är lite mysigt. Jag var ute med hunden, som är hemma med mig,runt tiotiden och jag gick bara i en tunn sommarklänning och så kom sommarregn och det luktade sådär gott av våt asfalt och fuktig skog, härligt! Hoppas åskan kommer hit, hörde att det var dunder och brak i Skåne igår ju...

Nåja, annars så sitter jag i soffan och tar det lugnt, gluttar på Malous Efter tio och då det är slut tänkte jag sätta mig och jobba lite... ja, alltså pilla med den webshop jag ska hjälpa till att ta fram för den skobutik jag jobbar i. Jag är dock inte jätte haj på det och jag känner mig lite vilsen, för mig känns den rätt klar men på min chef låter det som att det är massvis kvar... jag känner mig lite omotiverad... Idag tänkte jag nog ta fram en lista på det som måste till så att man får lite bättre koll på läget, förhoppningsvis....

Annars ser jag faktiskt fram emot tv-kvällen konstigt nog, men jag är på sånt mys-tv-humör. Det blir Vem vet mest, Fyra bröllop och sedan Klockan åtta hos kändisarna.

Hello!

Idag har jag verkligen haft min första "sommarlovs/semesterdag" känns det som, eftersom jag jobbade i helgen och nu är helt ledig t o m 1-2 juli då jag jobbar lite extra igen.

Dagen idag har bestått av att åka till Universitetsbilbioteket och lämna en bok, sedan tog jag tunnelbanan och spatsera omkring på stan. Köpte en jättefin Bob Marley-t-shirt som jag ska ge till min älskling, så jag bara väntar på att han ska komma hem någon gång! :) Mitt mission på stan var dock att hitta en solkräm till facet, och det är inte lätt för mig vill jag säga. Jag får så lätt finnar och jag kan definitvit inte smörja in facet med den vanliga solkrämen som man har på kroppen, dock har jag aldrig testat de som nu kommit speciellt för ansiktet... men jag har tidigare hittat en sun face-gel på Clinique som jag använde 2-3 år och den funkar! Det känns dock alldeles för dyrt för en icke-sommararbetande student som jag nu är, en tub på 50 ml kostar 399 kr om den ens finns kvar (kikade lite snabbt på Åhléns men såg den inte). Såhär såg den ut för något år sen i alla fall:

Nåja, jag har kollat på lite apotek tidigare men aldrig hittat någon helt oljefri som Cliniques var. Nu bestämde jag mig dock för att ta ett beslut och gick in på Apotek Hjärtat och köpte en ansiktssolgel, som apotekaren rekomenderade där. (Hon rekomenderade dock först sollotion men jag frågade om gelen inte var bättre varpå hon svarade jakande, så jag vet inte hur insatt hon var egentligen trots att jag frågade efter en sollotion som inte var så fet och passade hud som lätt får finnar). Den jag köpte var Cliniderm Aco face sun gel cream spf 15:

Hoppas den funkar bra nu för mig. Det känns bra med "gel" i alla fall. Den borde inte vara lika fet som kräm eller lotion. Den kostade 139 kr (50 ml).

Jag struntade i att köpa vanlig sollotion till kroppen på apoteket för de flesta med lägre solskyddsfaktor verkade vara slut och det var ändå rätt dyra tyckte jag, över hundringen. Men väl hemma på ICA så inhandlade jag den sollotion som får verka på min kropp i sommar. Den hade bra pris, känns sådär "utomlandsig" och doftas gott av kokos. Brukar inte se det här märket men det känns som en klassiker? Är den vanlig utomlands, är det därför... eller? 79 spänn kostade den i alla fall och innehåller 200 ml (finns som sprayflaska för samma pris men jag bestämde mig för att jag nog gillar lotion bättre trots allt, känns som att jag tar för lite när jag har såndär sprayflaska):