Phew, idag är en ny dag. Igår var en bra OCH dålig dag. Tyvärr gick darten inte alls nå bra för mig igår så jag blir grining. Jag hatar att känna mig dum och det gör jag när jag inte kan räkna. Det tar tid att räkna i huvudet för mig, det är inte min starka sida. Vi spelade 501 och 301 (vi ändrade summan mot slutet så det inte skulle ta lika lång tid per spel). Men men, det är bara på ett igen sedan. Om jag ska tro kommer vi noga spela ca 1 gång per vecka i alla fall, ganska trevlig. Och nu gick vill till Söderbiljarden som jag faktiskt gillade! Inte alls sån sunkigt som jag trodde det skulle vara (tänk Biljardstället på S:t Eriksgatan...). Nåja, nog om det.

Nu sitter jag här och käkar frukost. Jag har självmant gått upp tidigt (eller ja, kl åtta) för att jag tänkte åka till Stadsbiblioteket och plugga. Jag passade på under en håltimme tidigare i veckan och det var faktiskt givande då - så jag hoppas jag kan få struktur på examinationen genom att sätta mig där, på Stadsbiblioteket.

Till kl 11:30 ska jag till skolan och observera under en Historia B lektion. Lite omotiverad känner jag eftersom det är en annan praktikant som ska ha lektionen (inget emot honom alltså men det blir lite fel ur min synvinkel som ska vara där och kolla hur en erfaren lärare gör) plus att han igår sa att det inte blir så mycket ledande lektion utan mer att eleverna ska jobba självmant. Vi får se hur det blir. Lite irriterande att det är en 45 minuters lunch mitt i lektionen också. Sedan slutar den runt tretiden....

För övrigt har jag en ny såndär "kändiskärlek". Ni vet en såndär känd snubbe som man bara blir lite larvigt leende för att han verkar så där härligt skön, och dessutom (såklart) ser jädrigt bra ut. Det lite lustiga är att han dessutom är introducerad av min egna snubbe! Alltså, på så vis att jag aldrig kollat på skidor och sånt förut och nu när min snubbe tittar på det kollar jag också, och där har Jon Olsson såklart dykt upp. 

Nu har jag börjat praktiken. Det känns både bra och dåligt. Jag känner mig fortfarande nervös. Det beror nog dock mest på att jag fortfarande känner mig rätt så osäker, och läraren är väldigt duktig men det faller sig inte så naturligt att föra konversationer med honom. Men jag tror det blir bra.

Gymnasieskolan jag är på är en sofistikerad skola. De är väldigt duktiga elever (intagningspoängen är höga). Alla är där för att de vill vara där och alla vill göra bra ifrån dig, kanske inte så stor utmaning att uppmuntra till inlärningen vilket kanske kan vara lite svårt att bygga sin erfarenhet på så efter halva utbildningen kommer jag nog dock behöva byta skola som kanske är lite stökigare i alla fall, så jag inte får en chock när jag själv får en anställning om fem år ;)

Nog om det. Igår var det fettisdagen och jag åt min första semla. Gott är det! Och nu ska jag äta en till innan jag åker iväg till skolan.

Sedan var det Internationella Kvinnodagen igår. Och det är bra att man uppmärksammar detta men tyvärr känns det som att det är lätt att folk tolkar det som att man ska ta hand om sina kvinnor runtomkring sig - så tycker i alla fall inte jag att det är. Utan vi ska uppmärksamma kvinnoförnedringen som fortfarande finns runtom i världen och uppmuntra till att bidra till att ändra på detta till en mer jämnställd värld. 

Nåja, skitinlägg. 

Ikväll ska jag och min karl åka och utöva vårt nyfunna intresse (eller snarare ett intresse som båda haft och nu har vi funnit det igen tillsammans) nämligen kasta dart! För övrigt måste jag ju påtala att jag vann sist då vi spelade på Big Ben. 

Dagsplanen är såhär ungefär skulle jag tro (om någon undrar):

- 10:35 gå till tunnelbanan

- 11:30 Mentorstimme i skolan

- 12:10 Lunch (Ev åka och låna en bok eller sätta sig på bibblan och försöka påta ner lite mer på examinationen)

- 13:20 Historia i skolan

- 15:35 Skolan slut, gå till tunnelbanan och åka hem

- 16:30 Darling kommer hem 

- 17:00 Laga mat och äta

- 18:00 Gå ut med Enzo (hunden)

- 18:30 Åka in till stan och kasta dart

Något sådant kanske, känns ändå som en ganska trevlig dag att se fram emot. Hoppas det blir så också!

Åh, jag har som en klump i magen. Jag hatar att inte ha kontroll och jag känner att just nu har jag inte kontroll. Dessutom känner jag mig oerhört besviken på första kursen på min lärarutbildning. Inte för innehållet direkt, men på organisationen.

Vi har haft lite olika delmoment i kursen och då har det varit tre lärare som inte känts särskilt synkade med varandra överhuvudtaget. Och nu när det är två veckor kvar så ska vi vara ute på pratik och där ska vi ha ytterligare en lärare som ska kopplas till en digital portfolio som man rapportar sin pratik i, men den läraren har jag inte fått något namn på och har ingen aning om vem det är! Dessutom står det där att vi två veckor innan pratiken ska ha skrivit en handlingsplan med pratikläraren (d v s den ordinarie lärare jag kommer gå med på det gymnasie jag gör min pratik på), det här har inte jag gjort och det verkar heller inte som någon av mina kurskamrater känner till det eller har gjort det.

Jag känner mig urförvírrad och mår inte bra när det känns som att allt bara faller mig ur händerna, jag känner inte att jag har kontroll på läget. Fuck.

Dessutom har jag slarvat med läsningen av kurslitteraturen märker jag nu och jag måste få igång mitt duktiga studenthuvud! Jag vet ju att jag kan det här! Men sen är lärarna luddiga med sina examinationsuppgifter också. De har inte alls gått igenom hur de ens vill att vi skriver (upplägget av texten alltså), "det är inte så noga" säger de där rödstrumpelärarna (nej, förlåt, men ibland känner jag bara att jag känner mig som en utböling som kommer från det blåa åsiktsblocket)!

Nåja. Det här kommer lösa sig, det vet jag. Och det är bara "en pissi Missisippi" om man jämför med de stora törnar som trängt sig på mig och min snubbe på senaste. Och ena av de "törnarna" var på en extrem hypokontri från mitt håll (om än jag kan komma på tanken och fundera på att jag kanske har något annat ändå, jag ska ju inte få bli så glad, jag kanske har något annat som nedsatt hjärtfunktion eller ännu värre HIV!?). Nog om det, nojjiga Lina. Jag har varit till läkaren och kollat upp det jag var rädd för och det var inget fel alls, haha! En annan av törnarna var ekonomisk och det verkar också ha löst sig, om än det säkert är en och en annan tung månad framöver.

Förlåt för mitt pladder men detta kanske hjälper att skriva av sig lite. Undra om jag ska försöka pressa mig själv till att läsa ett kapitel i en bok innan sömnen i alla fall?

Förra skitveckan avslutades med en bra helg, tack och lov. Jag och min kära karl åkte hem till mig på lördagen och det är så skönt att vara i min ordnade fina lägenhet mellan varven. Vi har haft två-tre stora törnar förra veckan som tyvärr säkerligen kommer genomsyra den närmsta tiden. Med andra ord så känns det som vi har satts på prövningar! Summa summarum var det dock därför skönt att vi hade en bra helg tillsammans som inte drabbades av de där törnarna.

Bara med det där med Big Brother. Jag tycker att Big Brother från grunden är ett jädrigt intressant och bra program MEN jag tycker de senaste säsongerna har förstört det på grund av att hela konceptet har ställts till att folk ska knulla och delge alla sina vildaste fantasier och erfarenheter. Det har förstörts över att det bara ska tävlas om vem som är mest sexerfaren och dessutom ohämmad att visa det live framför alla tv-kameror. Det äcklar mig. Jag tycker det är tragiskt och dessutom är nog det otroligt mycket lögner i vad de säger.

Det jag vill komma till är att jag därför denna säsong trodde att TV4 som tagit över produktionen skulle vilja få det till samma typ av program som de var de första säsongerna, mer ett socialt experiment. Men icke, nu känns det ännu mer som att de vill styra in på att göra en jävla ormgrop. Fy fan! Det är bara dubbelsängar med ett stort täcke, de får inte ens sova i en egen säng och dessutom får de inte ha ett varsitt eget täcke! Det känns som att det blivit så jävla överdrivet. Och det gör mig väldigt besviket.

Och jag kan ju säga såhär att jag blev lite irriterad (och äcklad) av när min snubbe säger att "det är ju så det ska vara, det är ju tonåringar som tittar på det här och sex är det ända de har i skallen" och då känner jag massvis direkt men framför allt "Jaha, vad tur för dig att du får gratis porr du kan titta på helt oskyldigt". Och då tyckte han att jag överdrev och att det inte alls var så jag menade, men det stör mig ändå. Och dessutom tycker jag inte att det är ok med denna översexualism som då tonåringar som tittar på det ska ta till sig enligt honom (min tolkning).

Men å andra sidan, så kommer jag följa Big Brother lite då och då men jag ska erkänna att det känslomässigt är jobbigt att kolla på det med min snubbe på grund av det ovan.

Nåja, nu har jag avreagerat mig lite och ska sätta igång och läsa kurslitteratur.

Sitter och trycker i mig lite frukost och kaffe. Ska snart iväg till Polismuseet. Vi blivande lärare har vår första redovisning, det känns lite pirrigt nervöst i magen ändå. Om än den här nervositeten inte riktigt tar på mig just nu på grund av att jag är jäkligt disträ, finns ingen glöd den här veckan känns det som.

Den är det ena förkyldningen och viruset efter det andra som angriper mig känns det som så jag får fasen aldrig bli pigg. Igår jobbade jag till 13 och skulle sedan hem och läsa kurslitteratur men jag totalsomnade och vaknade när min snubbe kom hem vid halv fem...

Nej, just nu känns livet skit. Och det var väl då jag lovade mig själv att inte blogga egenligen?

Imorgon är det introduktionsdag ett för praktiken som börjar vecka 10. Jag hamnade på en fin gymnasieskola, känns spännande men mina fördomar säger att skolan till trots är lite för "fin" för mig. Den ligger på gränsen till Östermalm och de "tror på konst och vetenskap". Men det blir nog bra, kul att komma ut i "verkligenheten" i alla fall, men lite läskigt så tidigt i utbildningen....

Nu kommer ett inlägg som jag inte riktigt vet om jag kommer formulera rätt. Det känns ganska privat samtidigt som det kan vara intressant att ta upp, särskilt om någon i min bekantskap läser detta och därav möjligtvis får lite mer förståelse.

Jag är en såndär människa som faktiskt, helt ärligt, är relativt olycklig som singel. Men jag vill dock poängtera att det absolut inte handlar om att jag är rädd för att vara ensam eller att jag inte är självständig, för det är jag verkligen och det är jag väldigt mån att alltid vara.

Men, när jag lyckas träffa någon och bli kär är det alltid i komplicerade förhållanden. Om det inte handlar om att jag träffar någon som egentligen är upptagen så är det på något annat sätt en person som inte är accepterad från den stora massan.

Nu är jag i ett förhållande och är faktiskt lycklig i det vilket är förbannat skönt. Det är dessvärre svårare med omgivningen, särskilt eftersom jag kan förstå det eftersom jag tänkte mer eller mindre likadant innan jag hamnade i den här situationen.

Jag är född 1989 och min snubbe är född 1966. Det är uppseendeväckande och många blir upprörda eller äcklade eller något annat mindre trevligt. Det är jäkligt jobbigt att veta att omgivningen säkerligen tisslar och tasslar kring detta.

Jag brottas med mycket inom mig själv när det gäller det här förhållandet. Tyvärr tar just det här med andra åsikter upp en del, vilket är tråkigt såklart men det blir ändå naturligt för mig eftersom jag säkerligen hade tänkt precis likadant förr. Och så är det jobbigt eftersom man inte känner att det är någon idé att ta med honom på tillställningar som släkt och eventuellt vänner har. Jag är bara skiträdd att det blir stelt och konstigt så att man utan att någon behöver säga något ser folks reaktioner så tydligt på kroppsspråk osv

Som sagt, det är mycket jag brottas med inom mig och alltså inte bara era tankar och åsikter. Jag vet även att jag vill ha egna barn och jag vet att min nuvarande inte alls är en potentiell pappa till mina framtida barn. Det är fruktansvärt jobbigt faktiskt. Särskilt då han dessutom har två barn sedan tidigare och redan har upplevt det där med någon annan.

Det är inte alls kul för mig att känna det biologiska i att jag nu är vuxen och det är dags att hitta en partner att bygga ett liv med och såsmåningom skaffa barn med när jag älskar min nuvarande partner med vet att han inte är den. Även om vi från början sa att ingen av oss tror på långa förhållanden osv, så känns det inte alls roligt när starkare känslor växt fram. Bara en sådan sak som att skaffa ett gemensamt boende känns nu som ganska aktuellt samtidigt som jag vet att det är jättedumt eftersom vi ju bestämt att vi inte ska vara tillsammans en längre tid. Det är så jädra komplicerat.

Dessutom så har jag också svårt att vara en partner till en pappa eftersom jag är egoistisk och har svårt att inte bli sur om mina önskemål kommer sist - vilket det alltid gör då det gäller barnen. Deras intressen och önskemål går ju givetvis före mina. Jag har inte bara en partners intressen och önskemål att ta hänsyn till liksom, därför håller jag mgi hemma hos mig nu i helgen när han har barnen. Sist jag var där samtidigt som dem blev det bara tryckt och obekväm stämning, vilket även det är pissigt eftersom det borde kunna fungera problemfritt.

Ett biktningsinlägg, hmm...

Igår var jag i Globen för första gången. Ja, det är sant. Jag är född 1989 då Globen öppnade och jag har inte varit där en ända gång trots att jag alltid bott max 5 mil därifrån.

Vad hände i Globen igår som tog mig dit? Jo, nämligen ishockey (såklart). Det var Sverige-Finland och det var en bra match måste jag ändå säga. Visst, det är inte 100% kvalité men det var underhållande och spännande. Tyvärr förlorade ju Finland, men på straffar och det var tight så det får vara okej. Jag är ju trots allt svensk också, mer svensk en finsk kanske också... Jag är född, uppvuxen och fostrad i Sverige. Anledningen att jag håller på Finland är ju att jag lärt mig kolla på hockey med min finska pappa som då såklart fostrade mig till att hålla på Finland. Nåja.

Det som var lite jobbigt igår var att jag dock var sjuk. Men såklart tar jag mig till hockeyn ändå, men idag känner jag mig sämre. Jag snörvlar och hostar, vilket jag gjort sedan i fredags. Känns stressande eftersom jag ju denna vecka har museipedagogik i skolan, den varken får eller vill jag missa. Det är på onsdag så idag är jag hemma sjuk från lektionerna (en infoträff inför praktiken och ett seminarium) och imorgon har jag jobb inbokat men jag ska nog ringa och meddela att jag är sjuk. Känns bättre att plugga på hemma (d v s läsa kurslitteratur och eventuellt börja skriva lite på examiniationen). Jag måste ta det lugnt så jag kan ta mig iväg på onsdag och var någorlunda klar i skallen.

Och vad är det för dag idag? Jo, alla hjärtans dag. Jag som faktiskt ville gå ut och äta och göra det lite mysigt idag eftersom det är väldigt länge sen jag hade en partner denna dag. När jag föreslog för min karl att vi kunde gå ut och käka så sa han "firar du verkligen sånt?". Haha! Lite roligt är det. Visst är jag lite bitter när det gäller alla hjärtans dag när jag är singel. När jag itne är det tycker jag att det är en trevlig dag att visa att man tycker om varandra lite extra. Särskilt eftersom jag absolut inte vill fira någon årsdag eller likanande. Det där fattar jag inte. Jag har väldigt svårt att se det som att man har en årsdag när man varken är förlovad eller gift? Först då jag kan förstå det. För det är ju för tusan inte som när man var liten och frågade chans, så man har ju inte en särskild dag då man blev ett par. Nej nej, sånt växer fram för mig och därför vill jag inte ha någon töntig årsdag.

Nog om det, jag ska försöka kolla lite på internet vad det finns för restauranger här i närheten som man kan beställa take away från, men ändå lite godare mat.

Nu är jag här igen, hejhej!

Ligger i min säng hemma hos mig. Själv. Jag lät karln vara för sig själv idag, han kan nog behöva det ibland. Jag vet att jag har den tendensen att bli ganska intensiv att umgås med, vet inte riktigt hur jag ska råda bot på det. Jag har tänkt att jag ska försöka hålla mig borta någon gång i veckan i alla fall. Det är inte att jag misstrivs att vara själv och jag älskar verkligen min egna lägenhet - men det klart att jag egentligen hellre väljer att åka hem till min kärlek så man har middagssällskap, tv-sällskap och sovsällskap. (Anledningen till att han inte är hos mig så ofta är på grund av att det bli lång resväg till jobbet för han härifrån).

Jag passade på att äta nyttigt och ändå gott idag i alla fall (tillsammans är vi experter på att äta gräddsåser varje dag). Jag gjorde fruktsallad av apelsin (tips, köp det nu, dem är riktigt goda såhär års), kiwi och banan. Åt lite citronyoghurt till det. Mums mums. Har kvar så jag kan göra en sådan till lite frukost imorgon.

För övrigt var jag i skolan idag och just denna kurs (Samhälle, kultur och lärande) så handlar det ganska mycket om vad yrket är, vad "professionen" är. Visst är den en hel del pedagogik coh didaktik (som jag dessutom  borde ta reda på vad skillnaden är för något) men huvudsyftet verkar vara att få oss lärarstudenter att se vad yrket egentligen innebär och verkligen känna efter om det är vad vi är ämnade för. Det dyker upp en del tankar emellanåt.

Idag hade vi ett caseseminarie som gick ut på att diskutera en text om en lärarstuderande. Det var om hans personlighet och om hans synsätt på lärarutbildningen. Och där drog vi ur adjektiv på hur man uppfattade honom, det var saker som inte var så välklingande med läraryrket. Men ärligt talat, jag tror inte jag har så många synliga egenskaper som ser bra ut på pappret för att bli lärare heller.

Men jag tror faktiskt på mig själv och om jag nu träffar rätt och jag trivs med det så kommer det gå galant, trots att jag lätt beskrivs som:

besserwisser, dryg, egoistisk, bortskämd, nochalant, osympatisk, dominant, aggressiv ect. Sedan är det såklart så att många av dessa egenskaper ibland uppfattas på det här viset eftersom att jag har en viss jargong bland de som verkligen känner mig som jag givetvis vet att jag inte kan "köra med" som lärare i ett klassrum - det är min privata sfär som får känna på mitt ego, min besserwisser-attityd som gör mig lite smådryg men det är med glimten i ögat vilket jag anser att de som får "känna på den" i min närhet förstår.

Nåja, långt inlägg men bara text. Natt nu.