Nej, nu kommer det ytterligare ett inlägg, trots alls...då kan ni ju fråga er om jag är olycklig? Eftersom jag i förra inlägget skrev att ni kunde se det som att jag mådde bra om jag inte bloggade.

Men jag mår bra nu faktiskt också. Idag känner mig sådär lite extra kär. Ni vet som man gör ibland? Eller är det bara jag? Vilket fall som helst så känns det bara extra vissa dagar för mig, och idag är det en sådan. Kanske har det att göra med att vi har haft hans barn här i helgen och då blir man lite hämmad. Det kan vara lite jobbigt faktiskt, en av barnen har inte riktigt accepterat mig - och det känns inte som han någonsin kommer göra det. Jag kan förstå det förvisso, han är 14 år och jag är 21 år. Men jag kan trots det inte låta bli och vara det egot jag är - jag tänker inte lämna min kärlek. Svårt det där, faktiskt.

Nåja, nu fick jag bråttom, jobbar idag och börjar klockan 8:00 så dags att borsta tänderna och ta sig till tunnelbanan.

Nej, duktig på det här med bloggande har jag inte varit va?

På ett sätt känns det skönt. En blogg får inte vara något som tar över sitt eget liv. Förut var jag singel och hade inte så mycket att ta hänsyn till på så vis. Nu har jag sambo/särbo (vi har varsinn lägenhet men bor mest med varandra hela tiden i alla fall) och dessutom har min snubbe två barn. Det blir genast annorlunda, mycket mer att ta hänsyn till.

När jag förut bloggade och  var i ett förehållande kunde jag dessutom göra dumma inlägg med tankar och känslor jag borde ha tagit med min partner istället för att vräka ur mig på en blogg.

Det är nog därför jag inte bloggar så mycket. Dessutom finns väl inte intresset på samma sätt längre heller. Och jag vet ju själv att bloggar med bilder är bättre och roligare, och det är inte min grej.

Därför blir det inget ösregn med inlägg här. Se det som ett tecken som att jag har det bra. Nu har jag dessutom gått några veckor på lärarutbildningen och det är intressant och kul! Hittills känns det rätt!

Något som gav mig en stark känsla idag måste jag bara slutligen berätta. Jag rensade nämligen i min papperskorg i mailen och hittade två mail jag skickat i oktober 2009. De mailen var ifrån när jag var på min resa i Toronto. Jag var så lycklig där. Jag bara måste dit igen! Fantastisk stad med fantastisk miljö och fantastiskt folk. Det är en storstad men ändå är det inte fullsmockat med folk. Det är en blanding av arkitektur från olika tidseror och det finns bra shopping och dessutom genomsyrar hockeyn hela staden. Åhh, vad jag längtade tillbaka när jag skrev att jag satt på Timothys Coffee och drack latte och åt fårosttoast och skrev om när jag varit på Hockey Hall of Fame, uppe i CN Tower och på hockeymatchen mellan Maple Leafs - Senators... Åhhh, fantastisk känsla!

(Och här borde jag förståss ha en bild som återspeglar hur fantastiskt det är i Toronto. Men något sånt orkar jag alltså inte). Men jag kan ge en länk till hotellet jag bodde på, rekommenderas om man vill ha ett helt ok hotell till bra pris mitt i city The Strathcona Hotel.

Woho! Vad glad jag blev när jag kollade tv.nu och såg att det stod "Ishockey" kl 20:00, jag klickar då upp för att se vad det är för match. Och jaaaaaaaaaa, NHL!

Jag är så lycklig att jag är hemma i min lägenhet som har TV10 för då kan jag se. Och det lär bli en bra match mellan Detroit Red Wings - Chicago Blackhawks.

Har ingen öl hemma, vilket alltid är gott till hockey... det får bli te och godis, inte lika hockeyhårt men det får funka! ;)

Måndag, redan! Sitter i vardagsrummet och äter frukost. Idag är det stora dagen då jag ska "checka in" på Universitetet. Spännande!

Helgen har för övrigt varit trevlig med nya bekantskaper. Var på fest i lördags, första festen med min älskade karl. Känns bra att lära känna några av hans bekantskaper. :)

Jag har inte skrivit så mycket här än. Kanske inte riktigt är tänd på bloggande igen, vi får se.

Nu sitter jag i min lägenhet nordväst om stan och dricker kaffe och äter fil med havrekuddar - det fungerar!

Sitter även och tänker på vad man kan ge till en tjej i 30 årspresent som jag aldrig ens träffat?

Ikväll ska jag nämligen på 30 årsfest med min snubbe. Det är hans chefs sambo som fyller år. Det blir dessutom vår första officiella fest tillsammans, jag kan inte komma ifrån att vara lite nervös men jag hoppas på att det blir kul!

Lite lustigt är att jag blir yngst och min snubbe troligtvis äldst...(21 år och 44 år...) 

Jag är redo, igen. Tror jag.

Mitt bloggande sist tog skruv, jag var deprimerad och det blev bara ett ständigt ältande om hur synd det var om mig. Det kändes inte bra, det kändes till slut jävligt patetiskt.

Nu är jag faktiskt lycklig och det känns som att jag har ett roligare liv att berätta om. Det händer lite mer här. Det är inte längre att gå till ett jobb med motgångar, komma hem från jobbet, laga äcklig mat, kolla på tv och blogga för att sedan upprepas likdant 3000 gånger. Nej, nu är det andra bullar!

Välkommen! :)