Hej och hå!

Med tanke på senaste inlägget bör jag väl nämna att jag faktiskt tränat 2 gånger sedan sist. Och det känns både bra och dåligt. Jag känner att jag hittar rätt på Friskis & Svettis-jympan. Det är på något oförklarligt sätt mitt sätt att träna, i alla fall på så vis att jag fortsätter. Men, det lilla kruxet är det förbannade knäet. Det har funkat ok, men vissa steg kan kännas och det gör att jag blir lite rädd och inte vågar ta i som jag önskar att jag kunde! DET är skit. Dock så tänkte jag gå till Idrottsspecialisterna som verkar ha bra koll på det där med knän... men jag vet inte om jag vågar, det känns bara som att de kommer rejält försöka förhindra mig att få på sådan träning... och då tappar jag ju allt, på en gång... dessutom är ekonomin inte kul nu efter semester och massor av kurslitteratur att köpa in (jag får inte riktigt ihop det utan att ta från mina kära extrapengar som känna sådär heliga för rekreationstillfällen snarare än måsten...).  Så vi får se, imorgon ska jag träna igen och då slår jag nog till på träningskort... och så får vi se hur det blir, bör ju i alla fall investera i ett knäskydd av något slag.

På tal om annat så är det lite motigt i livet just nu. Jag har min lägenhet som är en 1:a i norrort som jag i princip aldrig är i. Istället bor jag med min älsklade karl i en andra hands-lägenhet som vi nu blir av med, ska vara ute 1 oktoner... Och, nu har vi ingenstans att ta vägen. Visst,jag har ju min lägenhet så det är ingen panik för mig egentligen. men vi vill ju bo tillsammans! Hans kötid räcker in till (och inte min heller) och det är inte lätt att hitta andra hands-kontrakt i Stockholm! Dessutom har vi hund och han är rökare och dessutom två barn varannan helg... Hos mig blir det för långt till jobbet för honom. (Sluta klockan 16 men komma hem klocka 19 på grund av bilkö känns inte så lockande för honom).

Och hur ser denna termin ut för mig? Dyr och/men viktig kurslitteratur (nu läser jag historia och jag ska ju bli historialärare) som delvis är på engelska (som jag knappt fattar, fackspråk liksom, medeltidshistoria...gaah). 

Nåväl, det jag nu har hittat och som jag så gärna vill åka på är en s k "romantisk weekend". Det är nog något jag fått från min uppväxt för mina föräldrar åkte iväg på detta också. Och även jag gjorde det förra året. Dessutom tycker jag det är en bra present för oss båda (vi fyller år med bara två veckors mellanrum). Förra året var vi på romantisk lyxweekend på Sundbyholms Slott (vi hade både egen bastu och eget bubbelbad). Problemet är att vi har en hund som vi måste få med oss... Och nu har jag hittat ett ställe som har svit där man får ta med hund och så glad jag blev och ville boka allt med detsamma! Men... min älskling vill inte ens titta på det - på grund av all oro för bostadssituationen... trist... vi är olika där, jag måste ha någon ljuspunkt att luta mig mot när det är motigt... han kan inte tänka på sånt mitt i kaoset...