Hemma från semestern nu! Flög ju ner till Kalmar, tog buss till Färjestaden, blev där hämtad av älskling & co (hans två barn), åkte upp till Böda Sand och fortsatte campa med dem i tre veckor. Första två veckorna hade vi två soldagar, frustrerande när man är på en plats som kräver sol (för att jag ska trivas i alla fall). Sista veckan fick vi kanonväder, det var tur - det räddade semestern! Allt som allt var det bra, men jag må erkänna att det är lite jobbigt att smälta in i en riktig familjesemester som utomstående familjemedlem. Jag har ju dessutom själv inga barn och är en rätt stor egoist - men jag försöker inte ställa till det allt för mycket.

Där nere träffade jag faktiskt på min morbror och hans fru helt spontant! Och sedan kom en av mina farbröder och hans tjej förbi på en kopp kaffe och öl, de var trevlig. Jag fyndade en fin klänning och träskor på Byxelkroks marknad som också var ett kul stop i semestern! 

Ett mindre kul besked som kom under semestern var ett samtal från min mamma som berättade att min älskade farfar gick bort 23 Juli! Så hemskt! Han fick ALS och det gick fruktansvärt fort. Jag är väldigt glad att jag kunde följa med upp när min pappa åkte upp i juni, då de första läkarkontrollerna gjordes! ALS beskedet kom 18 Juni... så det gick fort, han hann inte leva till sin 80 årsdag som var 31 juli. Jag är ändå glad att han fått många fina år i hans paradis Alposjärvi. Och nu hoppas jag att vi alla familjemedlemmar ser till att låta det stället vila i vårt ansvar och vår omsorg! Älskade farfar! Begravningen är 9 september uppe i Finland. Det blir nog ett jobbigt avsked, kan tänka mig att det blir starka känslor när vi alla är samlade också (min pappa har 5 syskon och alla har några barn var). Det blir dessutom den första begravningen jag går på då jag är nära anhörig (annars har jag bara varit på mina kusiners morfars begravning). 

Nåväl, annars är vardagen tillbaka här i Stockholm. Eller ja, inte för mig då. Plugget börjar först 29 augusti men jag ska börja läsa lite kurslitteratur. Idag känner jag mig dock helt tom, hade ingen lust att gå upp ur sängen i morse. Till vadå? Älskling är på jobbet och jag bara nojjas över alla måsten. Måste börja träna, men vet inte när, ska börja med Friskis & Svettis-jympa igen men måste gå på ett testpass och se om mina knän funkar, hade helst velat gå på ett dagspass men det verkar inte finnas på basnivån just nu... 

Ytterligare ett tråkigt besked vi har fått är att vi blir av med lägenheten här och det är inte lätt att hitta någon. Det gör att jag får magvärk eftersom jag är ambitiös och ordningsam och inte fattar hur man sätter sig i den sistsen som min karl är i. Jag ställde han i bostadskö i höstas = han har typ ingen kötid. Han är rökare och har hund = inte det lättaste att hitta andra hands-lägenheter, dessutom har han två barn som han har varannan helg... Jag har ju min lägenhet men på grund av barnens läge och hans jobbläge är det svårt att bo där eftersom det är på andra sidan stan, dessutom är det ju en etta på 42 kvadrat... Kruxigt värre...

Så idag känns allt mest blä. Jag hoppas min karl kommer hem med lite positiv anda i alla fall!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Julen är över... det vart en mysig jul som för min del var det första utan mina föräldrar. Istället firade jag jul med min sambo och så kom hans 15-åriga son hit. Det blev faktiskt en riktigt trevligt litet julfirande men jag råkade göra ett uttaland...

Jag har av olika anledningar tänkt tillbaka mycket på senaste. Det finns så mycket fina människor jag träffat! Eller det var väl kanske att ta i, men det finns fina människor jag har träffat som betytt något för mig - vare sig det handlar om något li...

Fy för fa-an...idag är ingen bra dag. Gårdagen slutade inte bra, jag blev så ledsen. Så jävla ledsen, precis som tidigare på den eftermiddagen. Man ska fan inte leka med hormoner, och kanske speciellt inte jag som vet att jag är känslig för det... I ...

Hej och hå, inte har man haft så mycket höstkänsla fastän det är mitten på oktober? Den kommer nu, för mig i alla fall. Visst, när jag var uppe i Tornedalen förr förra helgen så kände man hösten på höstpromenaderna bland de rödgula löven... Men nu är...

Då är jag 22 år, på riktigt (hela sommaren har man ju varit "22" när folk frågat liksom). Igår fyllde jag år. Lite tråkigt är det att inte vara liten längre just när det gäller födelsedagen, och julafton... Det där pirret och glädjen är ju inte densa...