Uhh, så lat jag har blivit. Och igår köpte jag lite kläder jag ville ha, och jag vet ju att jag har gått upp i vikt det senaste året... Jag vill faktiskt inte ställa mig på en våg, jag vill inte. Mitt fett har satt sig på ett ställe som man faktiskt inte märker förrän det är "lite för sent" skulle jag säga, i alla fall så länge man inte haft jeans och sådär... det har jag i och för sig märkt... mina lår och säker rumpa också men låren är hemskt.... Jag testade ett par slimmade jeans på HM igår men mina lår ser ut som ballonger och jag är kort så det gör inte saken värre... jag MÅSTE verkligen komma igång med träning och lära mig att det lugnt med käket och godsakerna... jobbigt bara när sommaren står i full blom... det här är verkligen ångest... 

Måste bli av med mitt gymkort och skaffa Friskis & Svettis igen skulle jag tro. Det var träning som passade mig ju. Det får bli höstens projekt, och jag ska hoppas på att sommaren inte bjuder på allt för mycket fett och socker. Jag kanske kan dricka loka i solstolen och inte ta ölen förrän "after beachen" eller middagen. Och ta en liten klutt med bearnaise och inte doppa varenda pommes frittes eller potatistärning. 

Nåja... för övrigt är jag en jädra ensamvarg. Jag gillar att bara vara hemma och nu är jag så van att det känns jobbigt att åka iväg. Det känns jobbigt att åka iväg och hälsa på folk (som man egentligen vill hälsa på) och det känns jobbigt att åka in till stan och fika med folk man egentligen vill träffa. 

Min ensamvarghet blir än värre när jag är sambo. Jag behöver inte så mycket socialt umgänge nämligen och min kvot blir lite fylld av att jag har min karl. 

Sen är det också det där jobbigt med när man väl träffar vänner och bekanta och ska gå igenom allt som hänt... det har man liksom redan lämnat bakom sig. 

Svårt att förklara hur jag känner och tycker. Hoppas alla förstår att det inte är så att jag inte vill träffa folk eller så men jag tycker det är skönt att bara göra ingenting såhär. Det känns roligare att träffa folk om man ska göra något speciellt, allt annat kan jag liksom på något sätt göra själv. Lite så... 

Summa summarum så tror jag faktiskt att jag är en sån som mår bra av att bo i Norrland. Visst, kanske blir jag lite knäpp av att jag mellan varaven inte då blir "uttvingad" till att göra saker... men desto roligare blir det då vänner och bekanta kommer och hälsar på. Jaja, nu är det så skönt att bara sitta här och ta det lugnt, ska kanske träffa en vän i stan idag men det är inte helt bestämt än. Tror inte det blir så. Annars ska jag käka frukost till "Världens strängaste föräldrar" och sedan bosätta mig på balkongen med en bok tror jag.